Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
Tänk vad mycket tid vi skulle spara och bråk vi skulle slippa om vi inte hade ambitionen att alla alltid ska med. Jag bjuder på ett förslag i Metro:
"Ge Vattenfall till folket i stället, så kan vi själva bestämma om vi vill vara med. De som tycker att det är miljömässigt löjeväckande att uppföra nya kolkraftverk och de som inte vill ta risken att allt försvinner i en olycka i Tyskland kan sälja sina aktier....
Idén med statsbolag var att folket skulle få inflytande genom att rösta på politiker som ger direktiv till styrelsen som i sin tur dirigerar om företaget. Alla dessa lager av byråkrati gör – likt snötyngda träd som faller över en ledning – att all kraft försvinner på vägen."
Sällan har man väl så snabbt blivit bönhörd. Redan i går beslutade Göteborgs kommunstyrelse - efter att de borgerliga och miljöpartiet gått ihop - att hemställa till regeringen att utreda förutsättningarna för ekonomiska frizoner i Sverige. Läs mer hos Johnny Munkhammar och Dick Erixon.
I Expressen skriver Johnny Munkhammar och jag om forskningen som visar att invandring ger välstånd, och vi lanserar också ett förslag till hur den skulle kunna innebära det även i Sveriges fall (en kortare variant finns i pappersupplagan):
"Vägen in i ett samhälle heter arbete, så Sveriges inre gräns måste också öppnas. Men frågan är om stadsdelar som Rosengård, Rinkeby, Tensta, Gottsunda och Bergsjön kan vänta. När sysselsättningsgraden halkar under 50 procent uppstår ett utanförskap som har väldigt destruktiva effekter. Om trenden ska vändas måste vi agera snabbt.
Därför föreslår vi att dessa fem stadsdelar får bli frizoner i en tioårig försöksverksamhet. Alla boende som så önskar får F-skattsedel, arbetsgivaravgiften slopas för boende i området och individuella anställningsavtal tillåts. Det skulle vara ett kraftfullt reformpaket och en signal till invånarna att ta chansen. ...
Tänk vad det skulle betyda för den svenska debatten om invandring, och för de som försöker hetsa mot invandrare, den dagen då alla vill vara som Rosengård!"
Den som är intresserad av idén om frizoner kan med fördel läsa den introduktion till idén som Thomas Gür skrev 1996.
"Risken att bli diskriminerad ökade i och med islamofobins utbredning [efter 11 september 2001] samtidigt som fanatikerna paradoxalt nog lämnades mer i fred i sina försök att förtrycka andra muslimer därför att samhällets representanter var rädda att uppfattas som islamofober."
- Nalin Pekgul (S) på DN Debatt om vår flathet inför religiösa extremister.
I Dagens Industri skriver jag i dag om en gasledning i Östersjön som gör både Europa och Ryssland mindre fria. Ett utdrag:
"Nord Streams svenska företrädare, som tidigare Handelsbankdirektören Lars O Grönstedt, säger att handel skapar utveckling, demokrati och fred. Javisst. Frihandel berikar andra institutioner än staten och bygger ett ömsesidigt beroende vilket ger kontakter och samförstånd.
Men inget av dessa mål nås av denna energihandel. Gazprom är inte ett vanligt ryskt bolag. Det är ett statsmonopol sammanvuxet med Kreml och befolkat med gamla KGB-män. Putin monterade ned embryot till ett oberoende rättssystem för att skapa dess olje- och gasmonopol.
Bolag som Shell och Exxon berövades genom straffavgifter och näringsförbud väldiga gas- och oljeinvesteringar i Ryssland. Oljemagnaten Chodorkovskij fängslades och hans Yukos togs över av staten. När rivalen Russneft köpte vissa av Yukos tillgångar åtalades koncernchefen och sonen dog i en mystisk bilolycka. En Kremllojal grupp tog över även Russneft.
Med detta nationella monopol som bas försöker Gazprom bli världens största energibolag och dominera Europa, bl a genom North och South Stream. Massiva resurser används till att muta regeringar och bolag att avstå från alternativa energikällor och pipelines till Europa....
Så blir Europa allt mer beroende av Ryssland och vågar allt mindre tala ut om människorättskränkningar och aggressivitet mot grannländer. Samtidigt är Gazprom noga med att inte självt bli beroende av väst, utan arbetar för att diversifiera sina marknader och sälja även till Kina, Japan och Sydkorea. Beroendet ska bara gå i en riktning."
”Jag har hela tiden hävdat att jag anser mig ha en majoritet av invånarna med mig", förklarade Vellinges Lars-Ingvar Ljungman (M) när han ville stoppa boendet för ensamkommande flyktingbarn.
Nu visar en opinionsundersökning beställd av Sydsvenskan att han bara har 18% av Vellingeborna med sig. 63% tycker att boendet ska få vara kvar.
Debatten om min artikel om Miljöpartiet går vidare. Widar Andersson replikerar att MP:s samarbete med de röda drar de senare åt rätt håll. Elise Claeson ser artikeln som ett tecken på att en bankrutt höger hoppar på nya gröna trender. Ett tecken ska tydligen vara att jag "triangulerar" när jag plötsligt är för biltullar (Elise vet nog inte att min första argumentation för biltullar publicerades 1996 och hon missade även denna från 2006).
Birger Schlaug håller med mig om att MP håller på att förändras - och sörjer:
"Att Det Nya Miljöpartiet i en regeringskoalition kommer att driva grön politik, det tvivlar jag däremot på. Så alla som inte vill ha några större förändringar kan lugnt rösta på MP. Tillväxt- och konsumtionssamhället lär fortskrida, 40-timmarsveckan bestå och den offentliga sektorns andel av ekonomin fortsätta att minska. Johan Norberg kan vara lugn."
Intressantast av alla är den unga miljöpartisten Elin Frid, som håller med mig om att Miljöpartiet framstår som teknik -och tillväxtfiender:
"Kärnkraften ser mer och mer ut att bli ett problem för Miljöpartisterna, försiktighetsprincip eller inte, just nu framstår vi mest som teknikfientliga. ... Samma sak gäller genteknik, som jag nyligen skrev om själv här, där är jag dock personligen mycket mer positivt inställd. Och förutom att vi fortfarande verkar vara relativt tillväxtfientliga och emot frihandel så utgör Lars Ohly och Mona Sahlin ett stort trovärdighetsproblem för högermänniskor. Norberg tror att de som flörtas över till att rösta grönt kommer vakna dagen efter besvikna och jag hoppas personligen att det inte kommer att bli så. Inom de gröna leden finns också liberaler som har mycket gemensamt med högern och utan fler anhängare av den typen kommer inte Miljöpartiet att förändras. Kanske gör vissa högerliberaler mer nytta inom Miljöpartiet än inom de borgerliga partierna."
Mathias Sundin rycker oss ur dagdrömmarna genom att berätta vad MP gör i Norrköping och Johan Hedin har ett gammalt inlägg som är mycket relevant för liberaler som känner sig lockade.
Tillhör du också dem som är bedrövade över hur det har låtit från en rad politiker och invånare i Vellinge den senaste veckan? Du och jag kan visa de ensammankommande flyktingbarnen att de inte är representativa för det svenska folket.
Så här svarar företaget som driver boendet, Attendo Care, på Paulina Neudings fråga om hur vi kan ställa upp:
"Ungdomarna som är placerade av Malmö Stad i våra boende runt om i Skåne skulle glädjas av utrustning till gruppaktiviteter, tex träningskläder, fotbollsskor, fotbollar, basketbollar, schackspel, backgammon, kortlekar mm. Ungdomarna som kommer till oss är i regel väldigt dåligt rustade för vintern, så vi tar också tacksamt emot vinterkläder, skor och andra kläder som passar ungdomar mellan 14-18.
Det bästa är om saker skickas till Attendo Care, Kattsundsgatan 27, 211 26 MALMÖ. Tel 020- 44 55 60. Märk det gärna med ´Ensamkommande Barn´. Därifrån kan vi köra ut sakerna till våra ungdomar."
Det blev en väldig debatt kring min artikel om miljöpartiet, vilket det kan bli när man sätter fingret på något som folk redan går och funderar på. Isobel Hadley-Kamptz, Johan Ingerö, Mattias Svensson, UNT:s ledarlogg och Zac tillhör dem som konstruktivt grubblar vidare.
På Newsmillskriver jag om varför allt fler storstadsliberaler lockas av miljöpartiet - men också om varför flörten kan få en ända med förskräckelse.
(Och för tydlighetens skull: Mina vänliga ord om Maria Wetterstrand beror inte enbart på att hon någon gång nämnde Sagan om ringen som favoritfilm och Kent som favoritband.)
Ett nytt barn, en ny film och en ny bok. Det är mina tre pågående projekt.
- Vi väntar vårt andra barn vilken dag som helst, och det upptar naturligtvis de flesta tankarna. Så bli inte förvånad om jag plötsligt bara är borta från allting ett tag.
- Jag arbetar också med ett ambitiöst filmprojekt om finanskrisen - och om nästa kris. Håll ögonen öppna efter en i nästan alla avseenden inverterad Michael Moore våren 2010.
- Samtidigt har jag inlett ett nytt bokprojekt som är hyfsat pretentiöst och vansinnigt kul. Det är till det jag skulle behöva din hjälp.
Jag har skrivit några tusen texter under tjugo års tid - i allt från skoltidningen och Nyliberalen till Dagens Industri och DN Debatt. Mycket är försvunnet eftersom det skrevs före nätets tidsålder och annat är bortglömt just för att det har varit en del av en cyberström som aldrig sinar och ständigt ersätts av något annat.
Det är helt enkelt dags att göra ett slags bokslut och välja ut det som förtjänar en lite längre livslängd. Därför samlar jag just nu en bunt av de intressantaste, bästa och sämsta artiklarna och texterna jag har skrivit till en samling - fragment och argument 1990-2010 - som dessutom introducerar allt med nya texter, förklaringar, uppföljningar och korrigeringar.
Det är fantastiskt spännande att djupdyka i mina gamla klipplådor, och jag blir ömsom stolt, ömsom djupt generad. Men jag är medveten om att ett par ögon och en hjärna inte räcker för att göra urvalet. Därför frågar jag dig. Vilka av mina artiklar, bloggtexter eller avsnitt ur böcker som du kommer att tänka på tycker du förtjänar en plats i en sådan samling? Har du någon favorit som bara måste med, eller någon pinsamhet som jag inte borde komma undan?
Om du har tid att ägna den frågan några minuters grubblerier och vid tillfälle mailar mig ditt svar till johan [snabel-a] johannorberg [punkt] net så blir jag varmt tacksam och boken blir förhoppningsvis betydligt intressantare.
In my book Financial Fiasco, I suggest that the Bush administration didn’t know what it was doing with the TARP bailout and that Congress and the president was misled by some of his closest advisors. Now along comes a book by one of Bush’s speechwriters, Matt Latimer, which reveals that this was the case.
Here is an extremely revealing passage about preparations for a speech where Bush is about to explain the bailout to the nation:
“Finally, the president directed us to try to put elements of his proposal back into the text. He wanted to explain what he was seeking and to defend it. He especially wanted Americans to know that his plan would likely see a return on the taxpayers’ investment. Under his proposal, he said, the federal government would buy troubled mortgages on the cheap and then resell them at a higher price when the market for them stabilized.
‘We’re buying low and selling high,’ he kept saying.
The problem was that his proposal didn’t work like that. One of the president’s staff members anxiously pulled a few of us aside. ‘The president is misunderstanding this proposal,’ he warned. ‘He has the wrong idea in his head.’ As it turned out, the plan wasn’t to buy low and sell high. In some cases, in fact, Secretary Paulson wanted to pay more than the securities were likely worth in order to put more money into the markets as soon as possible. This was not how the president’s proposal had been advertised to the public or the Congress. It wasn’t that the president didn’t understand what his administration wanted to do. It was that the treasury secretary didn’t seem to know, changed his mind, had misled the president, or some combination of the three.
As Chris and I were in our office in the EEOB trying to put in the latest of the president’s edits, there was a steady flow of people coming into the room. The economic team came in. Ed Gillespie, the president’s top communications adviser, came in. Tony Fratto, the deputy press secretary, was there. At one point there were twelve people crowded around our computer, trying to explain how the proposal worked. The economic advisers were disagreeing with each other.
There was total confusion. It was 5:30 p.m. The speech was in three and a half hours.
After finally getting the speech draft turned around and sent back to the teleprompter technicians, we trudged back to the Family Theater, where the president rehearsed. In the theater, the president was clearly confused about how the government would buy these securities. He repeated his belief that the government was going to ‘buy low and sell high,’ and he still didn’t understand why we hadn’t put that into the speech like he’d asked us to.
When it was explained to him that his concept of the bailout proposal wasn’t correct, the president was momentarily speechless. He threw up his hands in frustration. “Why did I sign on to this proposal if I don’t understand what it does?” he asked.
I Metro skriver jag om hur svenskarna reagerade inför Berlinmuren och dess fall:
"Det känns som en ond dröm att vi bara för 20 år sedan hade ett kommunistiskt grannland som fängslade sina medborgare bakom betong, taggtråd och trampminor. Det är obegripligt att gränsvakter fick bonuslön när de sköt ihjäl en man, kvinna eller ett barn som försökt fly.
An important article by Anne Applebaum, about those who use the anniversary of the fall of the Berlin Wall to write about unsolved problems and unfulfilled expectations:
"Back then, most of those who did make predictions saw a dark future. ... Some truly awful things did happen: In Yugoslavia there was a bitter war. In Russia, revanchism has returned. Authoritarian dictators run several of the former Soviet republics. But the heart of Central Europe -- Germany, Poland, Hungary, Slovakia, the Czech Republic, the Baltic states, Romania and Bulgaria -- is peaceful and democratic. More than that: The inhabitants of Central Europe are healthier, more prosperous and more integrated with the rest of the continent than they have been for centuries.
This, then, is what I think was bothering me about the commemorations: Too many of them treat too much of the past two decades as a foregone conclusion, focusing on what didn´t happen rather than what did. Too many have taken the achievements for granted. Too many of us forget that there are few historical precedents for the past two decades. ...
Bliss it was in that dawn to be alive, but to be young was very heaven."
"The economic crisis of 2008-9 will no doubt spawn dozens of books. Here are two good early ones. The Nobel Prize-winning economist Krugman has extensively revised his 1999 book, The Return of Depression Economics, which focused on the emerging-market financial crises of the 1990s, to include the recent global crisis and explain it in layman´s terms...
Norberg, a knowledgeable Swede, provides a much more detailed account of the broader events of 2007-9, from the useful perspective of a non-American. He finds plenty of blame with all the major players in the U.S. financial system ... But solutions, Norberg warns, do not lie in greater regulation or public ownership. Politicians and bureaucrats are not immune from the ´short-termism´ that plagues private firms."
More reviews and information on the book´s Facebook page.
"Do not hesitate with the use of a firearm, including when the border breakouts involve women and children, which the traitors have already frequently taken advantage of."
20 years ago there was a system, not far from our shores, so vicious that it imprisoned an entire population and shot at those who tried to escape. At least 136 men, women and children were murdered by the East German government when they tried to cross the border into the freedom of West Berlin.
But we must also remember that the only thing it took to dismantle this monstrosity was a population that refused to be imprisoned, an American president who preferred liberty to stability, a few border guards at Bornholmer Straße who dared to think for themselves - and a Soviet leader who did not send in the tanks.
And on a day like this, read Neo - about the walls that still stand (In Swedish).
Johan Wennström skåpar i dag ut Ayn Rand på Svenska Dagbladets ledarsida. Inte så mycket för hennes åsikter, utan mer för hennes kompromisslösa stil och vad han läser in i den. Rand påminner honom tydligen både om socialismens utopism och kommunistisk sekterism.
Men roligast är att Wennström - som är en av de mest indignerade kritikerna mot att "verklighetens folk" hånas för sin alldagliga smak för konst och litteratur - tar till den ultimata förolämpningen: Ayn Rand påminner om...Dan Brown!
En ledarskribent har nyligen skarpsynt analyserat detta sätt att förolämpa utan att falsifisera och avfärda utan att analysera:
"Är det vid närmare eftertanke, inte precis det här beteendet som ligger till grund för den diskussion som förs under rubriken ´verklighetens folk´? Är inte den ogenerösa behandlingen av [författarinnan] helt enkelt en fallstudie av hur ett antal tyckare öppet hånar, och lättvindigt skåpar ut, allt det som inte passar in i deras snäva tänkesätt?"
I dag publicerar SvD Näringsliv en viktig artikel om hur riksbanken har givit bort mer än 600 miljoner kronor av våra pengar till svenska banker. Så här gick bankrånet till:
För två veckor sedan lånade riksbanken ut 100 miljarder kronor till banker som SEB, Nordea och Swedbank. Bankerna får låna pengarna 11 månader till en fast ränta på ynka 0,4 procent - 400 miljoner kronor.
Banken använder sedan pengarna till att köpa en obligation och på samma löptid får de en fast ränta på 0,625 procent - 625 miljoner kronor. Och vips, så har bankerna utan att lyfta ett finger tillsammans tjänat 225 miljoner kronor.
Den 22 oktober gav riksbanken senast ett sånt förmånligt lån - och det var tredje gången sedan i somras. Bra att veta ifall du undrar vem som betalar för finanskrisen.
Do you also wonder how the Obama administration could claim that their stimulus package saved or created more than 640 000 jobs? New York Times gives an example of their maths: Fayetteville National Cemetery in Arkansas used $1,047 in stimulus money to buy a lawn mower to cut the grass. The federal government’s stimulus Web site claims that this lawn mower sale helped save or create 50 jobs.
You almost get the impression from Michael Moore´s latest film that financial institutions like Goldman Sachs have no productive role in society when it comes to channeling resources from those willing to take a risk to those who have ideas but no capital. But as Future of Capitalism points out, you get that impression only if you didn´t pay attention to the opening and closing credits.
Because there it says that the movie is presented in association with the Weinstein Company, and Bob and Harvey Weinstein are listed as executive producers. And that is interesting, because the Weinstein Company was funded in 2005 with a $490 million private placement in which Goldman Sachs, one of the equity holders, advised. The press release about the the deal even included a quote from a Goldman Sachs spokesman:
"We are very pleased to be a part of this exciting new venture and look forward to an ongoing relationship with The Weinstein Company."
