Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
Fantastiskt. För en liten tid sedan gjorde Peter Santesson och Sanna Rayman en fin, festlig och satirisk proggparodi som drev med kampen för Slussens bevarande. I ett sådant sammanhang kan upphovsmannen till originalet förstås garva, argumentera emot eller tysta ned det. Eller så kan man som Mikael Wiehe ropa på polis.
I dag har Wiehes bolag United Stage Artists hört av sig till Santesson och Rayman och kräver att de ”omedelbart tar bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”. Dessutom har de hört av sig till bloggar som har länkat till låten och krävt att de tar bort länkarna. Observera: Inte för att få bort Wiehes låt, eller ens en cover av den, utan en parodi.
Så kanske man gör på Kuba och i andra kommunistiska diktaturer, men inte i ett demokratiskt land. Så inspirerad av Scaber Nestor och Isobel Hadley-Kamptz tänker jag nu bidra till att Wiehe får stifta bekantskap med det fria nätet och Streisandeffekten. Och jag uppmuntrar andra bloggare att göra detsamma. De fria rösterna får inte tystas av staten & kapitalet!
Och Micke - får jag kalla dig Micke? - om du vill hota mig för att få bort länken kan du väl ringa själv? Vi har en del att tala om sedan tidigare.
I romanen 1984 lät George Orwell Winston Smith försvara den objektiva verkligheten mot partiets krav på tankekontroll med konstaterandet ”Frihet är friheten att säga att två plus två blir fyra”.
Att tänka rätt är stort, men att tänka fritt kan faktiskt vara ännu större. Själv tycker jag att Orwell är än mer relevant i förordet till Djurfarmen där han slår fast att ”Om friheten betyder någonting innebär den rätten att säga till folk det de inte vill höra.”
Där försvarar han inte bara rätten att säga det rätta, utan också det som är fel. Det är en ofta försummad frihet, men helt central, inte minst i dessa dagar när många ursäktar eller vänder bort blicken när folk tystas om de råkar vara kommunister, islamister, islamofober eller främlingsfientliga.
Argumenten för friheten att säga det som är fel – till och med obehagligt – har djupa rötter i den europeiska idéhistorien. De upplysningstänkare som ifrågasatte inkvisitionen och annat religionsförtryck ifrågasatte sällan kristendomen i sig, men de menade att tron måste komma inifrån. John Milton och John Locke konstaterade att ingen kan förstå eller bli god genom att hindras från dåliga alternativ. Kunskap, insikt och tro måste bygga på egna insatser, inte på hugg och slag. Att tvingas upprepa att två plus två blir fyra gör inte att man förstår att två plus två blir fyra.
De konstaterade också, och John Stuart Mill utvecklade argumentet, att de som stod för felaktiga föreställningar faktiskt kan lära oss andra något. Undermedvetet gör vi oss skyldiga till bias i vår kunskapsinhämtning och sorterar bort det som inte passar in i vår världsbild och glömmer att granska det som gör det. Att människor med tokiga uppfattningar får tala om dem öppet kan faktiskt bidra till bredare kunskap.
Även i det extrema fall då en person inte har något att bidra med vad gäller kunskap har det ett värde att hon får tala fritt. Det gör att vi blir beredda på de stämningar som rör sig, fördjupar vår förståelse för våra uppfattningar och lär oss att bemöta dem. Många samhällen har överraskats över hur idéer de tagit för givna kastas över ända över en natt, för att det hade förvandlats till högtidliga slagord, politiskt korrekta uppfattningar som folk glömde bort varför de hade. Då krävs det inte mycket för att de ska falla. Den vaktpost som aldrig ser några hot vid horisonten slumrar på sin post, som Mill noterade.
När vi låter människor uttrycka sig fritt trots att vi inte delar deras åsikter och kanske till och med avskyr dem får vi aldrig glömma att vi inte främst gör det för deras skull. Vi gör det för vår egen skull.
------------
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten hittar du här.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Helena Sandklef som bloggar på adressen www.helenasandklef.se i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.
Here is part of a petition that is begin circulated by Swedish bloggers and social media today. I am one of the signators.
"Alaa Abd El Fattah is one of the main activists in the large and lively egyptian bloggoshere. In 2006 he was arrested, by the Mubarak regime, to set an example to other bloggers. Bloggers that critically discussed the things that happened in Egypt were regarded as a threat. Unfortunately nothing has changed and today the process of democratization is endangered by this.
About a month ago, Alaa was imprisoned again. This time it was the ruling Military Council of Egypt. His time in captivity is prolonged by two weeks at a time, which causes his familjy great concern, and especially his pregnant wife. The process against him shows that the aim is to silence an important node in the movement for democracy in Egypt, before the election. Earlier this year this movement toppled the dictator Mubarak, and it is once again taking the protests out to the streets.
Yet another civil rights activist, Maikel Nabil, has been in prison since the end of March this year, accused of distortion of the slogan ofthe Egyptian Military Council, ‘the army and the people are one hand‘, at his blog. He discussed and ciritized the development after the fall of Mubarak, under the heading ´The army and the people are never one hand´. This was interpreted by the regime as an attack on the system, and Maikel is now serving a three-year sentence for high treason."
"I Mora går en man klädd i silverdräkt för att skydda sig mot den elstrålning som han menar ger honom huvudvärk, ryggproblem och stickningar i bröstet. Nu vill Miljökontoret att mobiloperatörer och TV-operatörer riktar om sina master så att han får en strålningsfri zon.
Halva Dalarna kan bli utan TV och många skulle förlora mobiltäckningen. Miljökontoret hänvisar till försiktighetsprincipen och menar att det inte ska bli några problem. ´Vi har googlat och läst lite inlägg´, förklarar miljöinspektören den rigorösa metoden för Dagens Nyheter.
Vad händer nu? När går Grekland i konkurs? Överlever Europas banker? Kommer euron att falla sönder? Och hur påverkar det oss?
Tisdag den 15:e november kommer jag att föreläsa på temat "Om krisen kommer" på Kompetensmässan, World Trade Center i Stockholm, 12.30-14.30. Jag kommer att förklara bakgrunden till den europeiska skuldkrisen, beskriva rådande läge och diskutera olika scenarier framöver. Mycket tid kommer att ägnas åt frågor.
Om du eller ditt företag är på plats är det bara att boka en plats, annars kostar inträde till enskilt seminarium 1 595 kronor.
Onsdag 16:e november kl 8.30-10.00 talar jag om eurokrisen med Carl B Hamilton på Mäster Samuelsgatan 60 i Stockholm i regi av Bertil Ohlininstitutet. Antalet platser är begränsat så anmäl dig omedelbart om du vill gå.
Helgens euromöte kommer inte att erbjuda den stora lösning som alla hoppades på. Det enkla skälet är att eurostaterna och eurobankerna drunknar samtidigt. Bankerna mår dåligt för att staterna är bräckliga, och om staterna då räddar bankerna kommer staterna bli än mer bräckliga och då blir bankerna det också, och då behöver de ytterligare en räddning av stater som blir än mer bräckliga, osv.
Det här kommer helt enkelt inte att gå vägen. Skriver om detta i Metro.
Den här månaden blir vi sju miljarder människor på jorden - och det är sju miljarder människor som lever bättre, längre och rikare liv än mänskligheten någonsin har gjort tidigare. Och det är sju miljarder som skulle få plats i Sverige om vi hade samma befolkningstäthet som London.
Ett skäl till att marknaderna är så panikslagna just nu är att de inte längre litar på Europas politiska ledarskap. Det har stapplat från kris till kris och rivit upp tidigare löften och överenskommelser utan någon som helst plan. Och om man inte vet vad som händer i morgon vågar man inte investera långsiktigt.
Om detta, och om varför krisen påminner om kärnkraftsolyckan i Fukushima, skriver jag i Sydsvenska Dagbladet i dag.
På DN Debatt skriver jag i dag om risken att eurokrisen slutar i ett kaotiskt sönderfall.
I sak är det inte en ny varning. Det var detta jag skrev om i sista kapitlet av En perfekt storm 2009: "Resultatet blir knappast en snabbare ekonomisk vändning, utan bara att vi får en ny våg av felinvesteringar och att många stater blir mycket djupt skuldsatta."
Det var detta vi försökte beskriva i Överdos: En film om nästa finanskris i början av 2010, och jag skrev om risken för att 2011 skulle bli året då skuldbomden briserade i The Spectators första nummer i år.
Det som gör varningarna mer akuta är att Europas ledare sedan dess inte har gjort någonting för att komma till rätta med problemet. De har bara kastat goda € efter dåliga €. Som jag skriver i DN:
"Till slut vinner aritmetik alltid över önsketänkande. Statsbankrutterna är på väg. Vi kan bara påverka så att det här sker på ett ordnat sätt."
Högern ser bara brutala gäng, vänstern ser bara utsatta ungdomar. Men det finns en tredje krets som plundrar brittiska städer - rätt vanliga ungdomar. I Metro skriver jag om allt för enkla svar på svåra frågor om upplopp.
I will now be completely offline for ten days, so don´t expect anything here or responses to your email. Partly because of vacation, partly as an experiment to see what happens to my brain and my attention span. When I get back it will be interesting to see if the United States has defaulted on its debt, if the Euro economy is still intact and if Cars 2 is as impressive as the first movie.
I am still in shock and disbelief over the mass murder in Norway, and I have nothing especially intelligent and comforting to say. The most important thing was said on the first evening by Norway´s Prime Minister Jens Stoltenberg: "Our response is more democracy, more openness and more humanity, but never naivete."
Here is an important and honest article by a Norwegian critic of Islam that I think is worth reading.
Considering what has happened, I hesitate to discuss the terrorist´s politicial views. That is obviously not the most important thing about him, and it might be a way of taking his hobby theories too seriously. But since some in the online commentariat now try to portray him as inspired by neo-liberalism and libertarian ideas in economics - after all he mentions books by Adam Smith and Ayn Rand as some of his favourites - it makes sense to contribute with a few facts:
- Anders Behring Breivik was once active in the Norwegian populist party Fremskrittspartiet, and since that is an odd alliance of conservatives, liberals and anti-immigrant populists it is not strange that he has met several different and opposing ideas on his way. In his bizarre manifesto - where he combines ideas from all sides - he explains that when he was 16 to 21 years old, he was already a cultural conservative but at that time also an economic liberal and interested in economic laissez-faire ideas. This is probably why he thinks Smith and Rand wrote great books.
- But he also writes that those libertarian ideas "completely collided with my increasing interest for cultural identity and a more traditionalist conservative school of thought". He explains that he realised that "libertarianism was not a sustainable political concept" and that under its influence combined with multuculturalism, "society would eventually fracture and seize to function". He concluded that he wanted to fight for a cultural and national identity rather than individual self-interest, which he thought libertarianism was all about.
- Yes, he is in favour of entrepreneurship on a national and local level, but concludes that "I oppose globalist capitalism", and includes us free market globalists and free traders among the "cultural marxists" that he hates more than anything.
- And in his new cultural conservative order: "All globalist [multi-national] companies will be nationalised."
- He is a hardcore protectionist. He wants high tariffs, and wants to stop trade with for example China and the Middle East. "And yes, I am aware of the fact that with these policies - goods will be more expensive, but at least we keep the capital within our own countries and avoid trade deficits to non-European blocks."
Again, I don´t want to make too much of his views. They are confused and at many times just a sorry excuse for all his hatred rather than real theories, but for those who claim that he was in any way inspired by libertarianism, it is worth emphasising that he wrote that libertarianism would destroy society, that pro-globalists are amongst his worst enemies, that trade must be stopped and all big companies taken over by the government.
Innan det nu etableras en myt om att alla till "höger" (inklusive svenska liberaler) inte har gjort något annat än hetsat mot islam och muslimer de senaste tio åren tänkte jag länka till tre av mina gamla artiklar:
I DN Kultur om varför vi har arabvärlden att tacka för vår civilisation.
I Dagens Industri om att muslimska invandrare är mindre fundamentalistiska än folk tror.
I Metro skrev jag om varför islam också är en europeisk religion.
Måndagen den 4 juli är de nya Moderaternas dag i Almedalen, men jag tar upp konkurrensen med dem och utser den härmed till Johan Norbergs dag, för det är då jag har samlat alla mina evenemang.
Så här ser dagen ut:
-----------
12.30-15.00: Globaliseringen - slutet på början
Ett seminarium om hur Sverige har revolutionerats de senaste 30 åren - och hur det är en mild västanfläkt jämfört med vad som komma skall.
Med Urban Bäckström, Hans Stråberg, Jens Henriksson & Elisabeth Thand Ringqvist.
Arr: Svenskt Näringsliv. Wisby Strand, lokal Lojsta
