Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
I am still in Florida, and here most people talk about the coming bailout of the auto industry. So when is the right time to close down loss-making companies with bad business models?
In good times? No, it would be cynical and unfair to do that when the economy is doing well and other workers are getting a raise. We can afford to help them.
In bad times? No, then the economy is fragile and cannot absorb the closures and layoffs. We can´t afford a bankruptcy.
As I understand the general sentiment, it is always wrong to close down a bad business, so we should continue to take resources from households, healthy companies and startups that could grow to give to big, bad business in all eternity. And then people will complain that the economy is not recovering.
In Dagens Industri I write about why this is bad policy (and that if you have to bail them out you should at least fire management, restructure all contracts with the unions and car dealers, and take preferred shares in return).
Ibland är Mattias Svensson så ful i mun att jag och hans förtjusande hustru är överens om att den borde tvättas med tvål. Då riskerar det att stå i vägen för hans sakliga argumentation. Som nu när Bo Rothstein på ett ovanligt fräckt sätt utnyttjar det till att låtsas som att Mattias i sak förödande kritik mot hans felläsning av finanskrisen och "nyliberalernas" tystnad om den inte bestod av något annat än runda ord.
Isn´t it interesting that Hank Paulson´s idea to buy bad mortgage assets from banks at more than the market price - an idea supported by almost everyone as absolutely essential to avoid another great depression - has now been abandoned by Paulson himself?
If you are the least interested in American politics you have to get Newsweek´s almost 100-page special on what happened behind the scenes during the election campaign, told by embedded reporters in all the campaigns.
You´ll learn that John McCain was always the maverick, and was never comfortable as a front-runner and favourite:
"What the f--- would I want to lead this party for?"
It turns out that Hillary Clinton´s staff hated each other more than they hated Obama or the Republicans. As a top adviser explains:
"It was a terribly unpleasant place to work. You had seven people on a morning call, all of whom had tried to get someone else on the call fired, or knew someone on the call tried to get them fired."
And Barack Obama really somes across as a decent, cautious and self-disciplined person, but who does not dare to be quite as independent as his role model - John McCain. And worse, Obama thinks that the dilithium crystals that are needed for the starships´ warp cores in Star Trek are nothing but "lithium crystals".
And we thought that America finally elected a smart and knowledgeable president...
I tidskriften Voltaire kan man frossa i sprit och politik: Jag skriver om hur vinlobbyister, nykterister och antisemiter tog livet av absinthen och Mattias Svensson skriver om hur man drack i DDR-Sverige - den sanna historien om varför en fyllerist ertappades med tio ägg...
There is a party in the streets of Washington DC tonight, and a symphony of car horns. It took me an hour just to find a taxi. And when we had to stop for students who ran around in the streets and shouted with joy, a young man leaned in through the window of the cab to shake hands with my son and tell him to remember this historic day when Barack Obama triumphed.
It is historic indeed. An African-American whose parents married while mixed marriages were still banned in half of all American states, and who was born while blacks were still denied the right to vote in many southern states, and who was denied a floor pass to the Democratic convention just eight years ago, is now the leader of the free world.
It must be difficult to find a believer in democracy and human freedom who is not a little bit proud and moved on such a day, no matter what we may think of Obama´s policies.
Does the election mean that America is turning left? Yes it does, but I don’t think that it means that it’s impossible for a tax-cutting, self-described ”pro-growth, free-market guy” to win a presidential election. A person who opposes mandatory health insurance, wants to double the funding for charter schools and introduce performance-based salaries for teachers. Someone who wants to increase the size of the army and marine corps by 100,000, wants a “surge” in Afghanistan, defends the right to own guns, supports the death penalty and blame crime in black communities on the breakdown of the family and traditional values.
How do I know that it would not be impossible?
Because that candidate was just elected president of the United States.
It seems like you can get through the day in DC wihtout paying for food and drinks. At the Starbucks here in Dupont Circle they offer a free coffee to every voter and across the street the café gives you a bagel.
Keeping in mind that making predictions is neither science nor art, but just good fun, here we go:
Barack Obama will win, but the race will be closer than polls predicts, partly because it´s so easy to say "Obama" to the pollster when everybody loves him. I would guess 52-53% vs 47-48% nationally. Obama will govern as a centrist and a lot of people will be disappointed when they see him in action because expectations are so exaggerated and because he is too smart to give in to the anti-trade, anti-business bunch.
But Obama will win again in 2012, because a Republican civil war will rage as diverse forces like the religious right, the national security conservatives and the free-marketeers fight bitterly over the soul of the party. The Republicans will still win the mid-term elections because of discontent with the Democratic Congress, but they won´t be able to unite behind and be enthusiastic about one presidential candidate. Sarah Palin will be crushed in the primaries by some young, urban and modern Republican who makes "change" the center of his campaign.
And the saddest person in the world tonight will be Hillary Clinton.
Medan jag är i Washington och räknar Obamadekaler är jag inblandad i detta där hemma:
- I Dagens Industri hyllar jag den amerikanska demokratin, där det inte är en tidigare presidenthustru och en etablissemangskandidat som gör upp om presidentposten i dag, utan två uträknade outsiders.
- Jag deltar i ett e-rundabordssamtal om liberalismens kris i Sydsvenskan med Isobel Haldey-Kamptz och Per Svensson. Men huvudpersonerna var egentligen våra söner.
- Fredrik Segerfeldt visar återigen prov på sitt goda omdöme genom att låta sig övertygas av min kritik av hans agnosticism.
The Economist is more enthusiastic. It comes out in favour of Senator McCain, but against candidate McCain. Instead it endorses Barack Obama as president.
Oh no, that does not mean that I would vote for Barack Obama, the farm bill enthusiast who has promised to turn a recession into world depression by reverting to primitive pro-poverty protectionism. And it doesn´t help that he wants to give trade unions more control over the unorganised and doesn´t care that social security will collapse and bring down the house.
Our best hope is that Obama is lying. Many think he is. I hope so, but I don´t know, especially not when he will be kept in line by a strong Democratic-protectionist majority in Congress. Many probably just think about Obama like Elaine thought of her date when Jerry asked her about his views:
As Colbert pointed out recently, John McCain is a transformational candidate - because he has transformed himself into everything he used to despise. McCain is an admirable maverick and free trader who has stood up to the bigots and big spenders of the Republican party again and again. But to win the election he is appeasing them now, and this will cost him the election.
In a column I find via Isobel,Anne Applebaum expresses how I think I would feel if I could vote in the American election:
"I would give anything to rewrite history and make McCain president in 2000. But in 2008, I don´t think I can vote for him."
I am here and there abroad and won´t be back in Stockholm until late November, so there will be less action on this blog than usual, and my email repsonse rate won´t be impressive. Instead I will be following the American election, write a book on the financial crisis, prepare a documentary on the history and future of capitalism and learn my son how to handle a water gun.
Niklas Frykman har lagt upp ett par klipp från min och Alexander Bards väldigt livade och spännande diskussion om ideologier, filosofi och politik. Han sammanfattar också sina intryck. Ohlininstitutet gör detsamma och har utlovat att snart lägga upp hela mötet online.
Så här gick vår debatt om jagets existens för den som är intresserad: Bard förnekade att individen finns eftersom det alltid går att reducera henne till beståndsdelarna - till kroppen - och därför ska vi i stället tänka i termer av relationer och grupper, som är verkligare. Efter att ha frågat vem det var som just hade hävdat att jaget inte fanns föreslog jag att man i så fall också kan förneka relationernas och gruppernas existens eftersom de också kan reduceras till sina beståndsdelar - individerna.
Bards svar var ett utmärkt exempel på att han inte är någon konventionell tänkare: Han svarade att jag hade helt rätt och att relationerna också är en illusion, men att vi behöver illusioner.
Vad säger man om det? Om allt ändå bara är illusioner föredrar jag illusionen att jag finns, tack så mycket.
(Valnatten 2002. Så glad var jag över att Mauricio kommit in i riksdagen. Trots att jag egentligen var skeptisk till att han övergav sin position som fri intellektuell ställde jag upp i kampanjkommittén. Och nu gör han comeback, men inte här.)
Mathias Sundin har rätt i att Sverige blir ett fattigare land, och Merit Wager har också rätt: Sverige får skylla sig självt.
I går ledde Merit ett avslutande vänseminarium för den gamle flyktingen, maskinreparatören, ekonomhistorikern, författaren, Timbrochefen och riksdagsledamoten Mauricio Rojas som nu flyttar till Madrid för att leda en ny skola specialiserad på integrations- och utvecklingsfrågor. Utan undantag intygade talarna - undertecknad inkluderad - hur mycket Mauricios värme och generositet betytt för dem på ett rent personligt plan.
Jag har inte alltid hållit med Mauricio, men jag har aldrig träffat någon som har vågat tänka så långt, så brett, så djupt och så annorlunda och jag har lärt mig så oerhört mycket av att få arbeta och gaffla med honom under en rad år på Timbro. Det finns ingen som med en sån naturlighet kan kombinera teoretisk analys med empirisk bas, förenat med förmågan att se människan, att förstå och vara närvarande oavsett om det gällde den enskilda flyktingen som han ville ge rättvisa eller den svenska mentaliteten som han ville borra sig in i.
Sverige vet ännu inte vad vi har gått miste om. Men när vi läser om någon av Mauricios tjugotal böcker och lyssnar på hans tal om några år kommer vi inse att vi fick förmånen att vara med om något stort, på samma vis som vissa politiker nu inser det.
Men no good deed goes unpunished. När Mauricio ifrågasatte välfärdsstatens godhet svarade socialdemokratin först med att vägra låtsas om honom, men när det inte längre gick slog de tillbaka på ett fullständigt osakligt och brutalt vis som underblåste hat och ledde till att Mauricio och hans familj tvingades skaffa livvaktsskydd.
Kanske finns det ännu större anledning att vara besviken på alliansen. Det var i praktiken Mauricio som vann valet. Det var han som talade om utanförskap, integrationspolitik och arbetslinjen och ledde arbetsgrupper om det inom (m) och (fp) innan det ens var en glimt i alliansledarnas ögon. De var kloka nog att ta över hans analys och många av hans politiska förslag. De var emellertid inte kloka nog att erbjuda mannen bakom det någon uppgift som var tillräckligt lockande för att han skulle vilja stanna i Sverige.
Det är deras förlust och det är vår förlust.
Men som jag avslutade mitt tal till Mauricio:
"Jag vet inte, men det kan inte alltid ha varit lätt i politikens trånga rum för en person som är van vid att tänka annorlunda, tänka fritt, och tala fritt och på ett sökande, prövande vis testa idéer och tänka högt utan att hämmas av vad andra tycker.
Därför är det inte konstigt och egentligen bra att du går vidare och ägnar dig åt kärnan igen - tänker de stora tankarna och ägnar dig åt kaderskolning. Som du själv har beskrivit det, så är du "en av vandrarna, de resande, de som bara i rörelsen och förändringen kan slå sig till ro och känna sig trygga”.
Vi har skrattat ihop och vi har gråtit ihop, vi har slagits ihop och vi har slagits med varann, vi har segrat ihop och vi har tagit nederlag ihop. Jag saknar varenda sekund av det.
Men det är bara genom att gå vidare som Mauricio kan fortsätta att vara Mauricio. Vi kan bara behålla en vandrare som han är genom att låta honom gå. Försök fånga vinden i ett nät.
Vi ska inte sörja. Vi fick denne vandrare till låns, han lärde oss så mycket om oss själva och han spred så mycket värme. För det ska vi vara tacksamma. Så lycka till Mauricio, gå nu ut och finn tryggheten i nya förändringar och äventyr."
Liam sends me this brilliant take on the financial crisis by the comedian Louis C K on Conan O´Brien. Everything´s amazing, but we just take it for granted, so perhaps we need some problems to realise how far we´ve come...
Göran Greider har beskrivit det som "en blandning av nördar, sekterister - jag får alltid känslan av att ha hamnat på ett Jehovas Vittne-möte - och äkta politiskt engagerade".
Nu kan du ta reda på om han har rätt. Sista ansökningsdag för Stureakademin 2009 är 1 december.
Om staten hjälper en privat bank med garantier eller pengar borde aktieägarna inte samtidigt kunna få någon utdelning. Eventuella vinster ska först gå till skattebetalarna. I en artikel i pappers-DN kan man läsa varför regeringen inte har denna begränsning i den nya upplåningsgarantin:
"Enligt finansmarknadsminister Mats Odell är skälet att bankerna skulle riskera att bli utan pengar om de genomför en nyemission vid ett utdelningsstopp.
- Det skulle innebära att vi kan glömma att få privat kapitaltillskott till de banker som behöver det. Det vore en signal om att staten ska ta hand om hela kapitalfrågan"
Men det finns ett enkelt alternativ: De som tillför kapital till banken får preferensaktier som medger utdelning som gamla aktier inte gör. Så uppmuntras nytt kapital utan att gamla ägare belönas för bankens misstag.
For the record: Björn Ranelid har ett fenomenalt minne. Han dök på mig på Bellmansgatan i går och påpekade att han sett att jag kallat hans brev till Bush för pekoral. Jag kom faktiskt inte ihåg det själv och var tvungen att googla fram denna pyttelilla och ett år gamla bloggpost.
Men Ranelid var en perfect gentleman och sade att det var kul med kritik och hänvisade mig bara med all den ödmjukhet situationen tillät till denna hyllningsrecension till honom. Härmed vidarebefodrad så att ni kan läsa båda sidor av saken.
I Dagens Industri i dag förklarar jag att vi inte behöver befara en ny depression om vi inte gör om misstagen som gjordes då:
"1930 införde den republikanska kongressen den drastiska Smoot-Hawley-tariffen, som blockerade den amerikanska marknaden för omvärlden. Andra länder slog tillbaka och den internationella handeln rasade med två tredjedelar. 1932 höjde president Herbert Hoover också marginalskatten från 25 till 63 procent och införde en hög bolagsskatt.
Det finns en myt om att Hoover inte gjorde något när krisen inleddes. Det är riktigt att han stod och såg på när penningmängden kollapsade, vilket var ödesdigert. Men när det gällde den reala ekonomin arbetade han intensivt på att bevara gamla jobb och industrier.
Resultatet lät inte vänta på sig. Efterfrågan rasade, produktionen kollapsade och arbetslösheten ökade från 8,7 procent 1930 till 25 procent 1933. Efterträdaren F D Roosevelt klandrade Hoover för att centralisera, beskatta, slösa och tullbelägga ekonomin till döds och dennes vicepresident anklagade till och med Hoover för att ´leda landet mot socialism´."
.jpg)
