GlobLog - December 2007
A direct link to each entry is obtained by using the button below the entry.

16:15 - BENAZIR BHUTTO GETS THE LAST WORD: 

"The microcosm of America that was destroyed on September 11—people of all races, ethnicities and religions—is everything the extremists abhor: men and women, working side by side as equals; Muslims, Christians, Jews and Hindus, together building worldwide trade and communications. America is a symbol of what can be to millions of oppressed people all over the world. America means everything to those deprived of human rights and the rule of law. America symbolizes modernity, diversity and democracy, and it is these three things which are the fanatics´ worst fears.

At this time of continuing crisis, the American people and their leaders must understand that those who would use violence and terror in the name of Islam are heretics and hypocrites. They are criminals, not clerics. Their actions contradict the teachings of the Holy Prophet of Islam, who wrote, ´Whenever the prophet of God sent forth a detachment, he said to it, ´Do not cheat or commit treachery, nor should you mutilate or kill children, women, or old men.´´ And there is a specific prohibition in Islamic law that bans killing by stealth and targeting a defenseless victim in a way intended to cause terror in a society.

It grieves me that included in the list of the victims of the perfidy of September 11 is the image of Islam across the world. Our religion is not what these people preach; in fact, it is the opposite. Islam is committed to tolerance and equality, and it is committed by Koranic definition to the principles of democracy. It is ironic that despite the strong commitment to democracy in Islam, most Muslims today are living in dictatorships. The Muslim people want freedom, and they need support in their search for political, economic and social empowerment. Much like the people of the communist world of the past, the Muslim people today are hostages in totalitarian regimes that flourished during the days of the Cold War.

In the West, there is often talk about the ´Muslim street.´ The street most often seen here on television is the street of fanaticism whipped into a frenzy. But there is another Muslim street. It is a silent street of women who suffer discrimination in every aspect of life. It is a silent street of students who are not educated. It is a silent street of businessmen and businesswomen who are not allowed to compete freely. It is a silent street of human rights activists who are jailed, political parties that are decimated, and political leaders who are either prisoners or exiles. It is the street of the people constrained by the totalitarian powers of the state. It is the street of the future in the chains of present-day intolerance, ignorance and dictatorship. And it is the street far more likely to explode than the street of the religious extremists."

- The assassinated Pakistani politician Benazir Bhutto (1953-2007) in September 2002.

01:07 - WITH FREE TRADE, CHRISTMAS WOULD BE EVEN MERRIER: 

But now I have received an even better Christmas card. On the cover there is a Christmas tree and a lot of wrapped gifts, and it says:

"Christmas joy knows no borders..."

And when I open it, it says:

...unfortunately Christmas gifts do"

And the gifts are opened and the card details the tariffs the EU puts on the goods:

Tennis racket, USA: 4.7%

Ski boots, Canada: 8%

LCD TV, Korea: 14%

Sneakers, Hong Kong: 16.9%

Low energy light bulb, China: 66%

The sender, who promises to fight against these Christmas spoilers, is Christoffer Fjellner, member of the European Parliament.

16:09 - A HAPPY, SCIENTIFIC CHRISTMAS: 

The best business Christmas greeting so far, from a newsletter from Populus, a British polling organisation:

"We were contemplating including an email Christmas greeting from Populus with this edition of Perspective. But – living our brand – we did some research first. It turns out that sending messages of seasonal goodwill by email rather than in the form of traditional Christmas cards is really unpopular – disliked by three in five people and disliked ‘strongly’ by nearly a third. Only 32% like them, according to our poll, conducted online a few weeks ago. So should we have planned to send traditional Christmas cards instead? Er… no. These are scarcely more popular: only 39% like to receive Christmas cards at work from businesses they deal with. It might be more welcome for businesses to send Christmas cards to people’s homes – but we didn’t ask that because we don’t know where you live."

15:49 - RECENSION ONLINE: 

Nu har Timbro även lagt upp video från min Naomi Klein-recension.

Sedan tidigare finns ljud och ppt-bild online och på hemsidan finns också Boris Benulics recension.

14:27 - MORE THAN AN INVECTIVE: 

Andreas Bergh objects that Chile is not a "neo-liberal" economy because the size of its government has not been reduced by much. That´s fine. Feel free to define neo-liberalism in a very strict way if you like (this definition would also rule out Thatcher and Reagan because they didn´t reduce spending by much). What I object to is the opposite: That the concept is rarely clearly defined, it´s just an invective. And in this particular context I objected to a lack of definition that made it possible for a writer to deny that Chile was a "neo-liberal" economy but insist that a much less economically free country (Venezuela in the 1980s and 90s) was neo-liberal. But I guess Bergh would agree with me there.

16:19 - LINTON, LIBERALISM AND LATIN AMERICA: 

I am not sure, but I think we have a new world record in the "Everything bad is neo-liberalism, everything good is because of us"-sport. Earlier this month, Magnus Linton explained Chavéz´ rise to power as a reaction against the "neo-liberal" policies in Venezuela in the 1980s and 90s, even though Venezuela was the country that dismantled economic freedoms more than anyone else during those two decades.

Now Linton writes about Chile´s social and economic success (he does not pretend it´s not a success, as Naomi Klein does). And his argument is that this happened because Chile has not been a "neo-liberal" economy, at least not after Pinochet.

Let´s see now. In 1990, as Pinochet was voted out of office, Chile got 6.6 in economic freedom (on Fraser´s 10-point scale about free trade, free enterprise, low taxes etc ) and "neo-liberal" Venezuela got no more than 5.5. After five years of leftist governments in Chile, its economic freedom score was improved to 7.5, and Venezuela´s "neo-liberal" policies had reduced economic freedom to 4.2. Today Chile gets 7.8 and Venezuela 4.9. So Venezuela was always much less economically liberal and became even less liberal.

But of course, the poor suffered in Venezuela and got better lives in Chile, so if your definition of neo-liberalism is "pain and suffering", Venezuela was clearly more liberal.

(Let me add that I consider Linton a well-informed and intellectually honest polemicist, who happens to be an expert on Latin America. So it shouldn´t surprise us if others make even more brutal attempts in this definition game.)

14:33 - JOHN SWEDENMARK, DIAGRAM OCH DEFINITIONER: 

John Swedenmark på LO-Tidningen svarar att han visst kan läsa diagram. Men då är frågan varför han fortfarande ogillar att min definition av ekonomisk frihet bara involverar ekonomisk och inte politisk frihet. I mina bilder visar jag att demokratiska Polen liberaliserade sin ekonomi snabbare än diktatoriska Kina (bild 28), att militärdiktaturen Argentinas ekonomiska frihet inte var i närheten av Sveriges och Taiwans (bild 26), samt att det finns en korrelation mellan ekonomisk och politisk frihet (bild 30). I samtliga fall visar jag alltså att Naomi Klein har fel.

John: I vilken av dem borde jag ha lagt in ekonomisk och politisk frihet i samma mått? Om jag hade gjort det i någon av dem hade jag ju inte visat att Klein har fel, utan bara öppnat mig för invändningen att jag försöker bevisa att ekonomisk frihet samvarierar med politisk frihet genom att lägga in politisk frihet i definitionen av ekonomisk frihet. Och den invändningen hade varit korrekt. Det är som att bevisa att folk som äter äpplen också äter mer hamburgare genom att definiera äppelätande till 50% som att äta äpplen och till 50% som att äta hamburgare.

Dessutom har John Swedenmark fel när han skriver att Catos karta visar att Singapore är "världens näst friaste land". Den visar att de har näst mest ekonomisk frihet. Det finns faktiskt mer friheter än de rent ekonomiska friheterna. Det trodde jag inte att man skulle behöva upplysa LO-Tidningen om.

00:48 - HOW TO TERRORISE DISSIDENTS: 

"When they see that something gives me comfort, they deprive me of it."

- The political prisoner Kareem Amer about how the Egyptian authorities treat him in prison.

00:06 - MEN OF THE YEAR: 

Time Magazine has named Vladimir Putin "man of the year", for giving Russia strength and stability under an authoritarian regime.

Well, we have seen that before. The man of the year in 1938 was another authoritarian who gave his country national pride. Here is from Time´s prize motivation:

"What Adolf Hitler & Co. did to Germany in less than six years was applauded wildly and ecstatically by most Germans. He lifted the nation from post-War defeatism. Under the swastika Germany was unified. His was no ordinary dictatorship, but rather one of great energy and magnificent planning. The ´socialist´ part of National Socialism might be scoffed at by hard-&-fast Marxists, but the Nazi movement nevertheless had a mass basis. The 1,500 miles of magnificent highways built, schemes for cheap cars and simple workers´ benefits, grandiose plans for rebuilding German cities made Germans burst with pride. Germans might eat many substitute foods or wear ersatz clothes but they did eat."

15:27 - LO-TIDNINGEN LÄSER DIAGRAM: 

Nu finns också mina powerpoint-bilder på Timbros hemsida, så att det blir lättare att hänga med i Naomi Kleins kreativa citatteknik medan jag pratar.

Några tidningar var på plats och skriver i dag:

Sanna Rayman i Södermanlands Nyheter

Per Gudmundson i Svenska Dagbladet

John Swedenmark i LO-Tidningen

Det senare visar att jag hade fel när jag inte trodde att någon kultursida närvarade (tack Sven). Det är verkligen jättekul att Swedenmark skriver om detta, men han trampar så snett att han vrickar foten när han klagar över att jag ska ha visat upp ett diagram över frihet som bara handlade om ekonomisk frihet. Hela poängen var att diagrammet mätte ekonomisk frihet i relation till politiska fri- och rättigheter, och det dokumenterade att ju mer kapitalistiska länder är, desto mer demokratiska är de också (precis tvärtemot Kleins påstående som hon aldrig försöker belägga statistiskt).

Om mitt mått på ekonomisk frihet också hade inbegripit politisk frihet, vilket Swedenmark tycks efterfråga, hade ju diagrammet inte visat någonting. Det hade bara varit ett enda stort cirkelresonemang ("demokrati samvarierar med demokrati"). Det är bild 30, kolla själv.

02:05 - GOOD NEWS: 

Good news for truth and freedom today. Twice:

- The European Court of Justice rules that Swedish trade unions can´t discriminate against foreign companies.

- Peter Jackson will do The Hobbit movies.

01:20 - AN EVENING WITH NAOMI KLEIN: 

Yesterday, Boris Benulic and I reviewed Naomi Klein´s Shock Doctrine on stage in Stockholm. There were more than 260 people in the audience, and there were lines of people outside waiting to get in, which doesn´t happen too often at literature events. But as far as I could see, no one from a culture page was present, and none of the Swedish reviewers were there. What a shock.

But you can listen to the audio files here: Johan and Boris (in Swedish).

Here are some of the bloggers who wrote about the evening:

HAX, jorgenmodin.net, Kaffepaus, Ledarbloggen, Lilla Torg liberalerna, Motpol, Sanna Rayman, Stockholm enligt Ankersjö, Tinnitussan, Who is John Galt?

A very interesting post-modern argument is visible in some of the comments on these blogs. Some commentators wonder why the participants aren´t more critical of my criticism of Klein and why they don´t check my facts thoroughly. After all, I have one point of view and Klein and her sympathetic reviewers have another.

Well, you should check my facts, just like you should have checked Klein´s and her reviewers´ (why didn´t you?). Just go ahead. And let me know exactly what´s wrong if you find something. General skepticism isn´t enough. A good starting point would have been to be present at the event. And if you think that the sympathetic reviewers´s case for Klein is just as good as my case against it, here is a challenge for you: Ask them if they are interested in a debate about the book, and if one of them accept, I will be happy to participate. Come on, make my day.

00:25 - SHOCKING : 

Wow. Naomi Klein must really be popular. Or not. 250 people have now registered their participation for the live review of her latest book in Stockholm on Monday. So we are fully booked. If you have registered but can´t make it, please e-mail event@timbro.se, since we have a waiting list.

00:11 - LE BONHEUR PAR L´ETAT: 

The paper on happiness research and its political implications that I wrote when I was a fellow at Centre for the New Europe has now been published in a French edition, translated by Jacob Arfwedson.

11:25 - ECONOMICS IN HALF A LESSON: 

Ex-president Jimmy Carter understands that American cotton subsidies hurt African cotton farmers. Good. But somehow, he still thinks that US cotton has to be king:

"Cotton production costs 73 cents per pound in the United States and only 21 cents per pound in West Africa, so American farmers do need protection in the international marketplace."

Free Exchange responds:

"With that ratio I suppose I would put something else after that ´so´. For example: ´it makes no sense for Americans to produce cotton.´

11:23 - THOSE WERE THE DAYS: 

90-talsnostalgi med Mattias Svensson.

14:02 - DET KONSUMISTISKA MANIFESTET: 

Jag har just läst årets farligaste bok, Jonas Frycklunds Yppighetens nytta. Ett lustfyllt, intelligent och faktaspäckat försvar för konsumtionen och dess samhällsroll, som kritiserar antikonsumismen från 1700-talets överflödsförordningar till dagens handelskritiker.

Den är direkt livsfarlig för moralister till höger och vänster, i kyrka och miljörörelse, för det är svårt att läsa den och med gott samvete fortsätta att göra karriär och livsstil av att överlägset racka ned på ytliga konsumenter med inget utom magkänsla, slagord och klyschor.

Bokens lilla format är också perfekt. Köp den, stoppa den i jackfickan och ha med den över allt under julhandeln. Så fort du får en paus plockar du upp den och läser några rader och inser att du inte bara köper en present till en viss person, du bidrar också till att göra hela världen lite rikare, gladare och mer spännande.

01:34 - ON THE CANDIDATES II: 

"Giuliani wants power concentrated in whatever position he holds at the time, and Clinton wants the federal government to have vast powers to do good as she sees it. Not a happy choice for the voters in a free country."

- David Boaz in New Hampshire Union Leader.

01:31 - ON THE CANDIDATES I: 

"[John McCain´s] willingness to stick to his guns on divisive subjects such as immigration stands in sharp contrast to Mr Romney´s oily pandering. Mr Romney likes to claim that his views on topics such as gay rights and abortion have “evolved”. But they have evolved in a direction that is strikingly convenient—perhaps through intelligent design."

- The Economist in a semi-endorsement of McCain.

01:20 - OCH JAG SOM ÄR PAPPALEDIG...: 

Jag kom just hem från London och inser att Svenska Dagbladets opinionssidor hade något av en Johan Norberg-special i dag. På ledarsidan skriver konservative Roland Poirier Martinsson (som i övrigt, som han konstaterar, ser mig som en ideologisk huvudfiende) om att problemet med DN Kulturs personangrepp på mig är att det är så föga träffande och på nästa sidas Brännpunkt angrips min artikel där i artiklar av både Anders Wijkman och Christer Sanne. Den senare menar att jag bara väljer ut "tidsperioder som passar [mitt] syfte".

Jag återkommer naturligtvis med svar i tidningen, men i all korthet: Min redovisning av den extrema fattigdomen börjar inte 1981 för att det passar mina syften, utan för att Världsbankens statistik inleds då. Sannes argument för att minskningen med 500 miljoner fattiga inte är intressant är att om man har en dubbelt så hög fattigdomsnivå så har visserligen andelen även då minskat mer än någonsin, men antalet fattiga har varit konstant eftersom folkmängden har ökat så snabbt. Det ser han inte som en fattigdomsminskning och gör sig därmed skyldig till det ekmanska felslutet. Enligt rådande trender måste Sanne dessutom snart tredubbla fattigdomsgränsen för att kunna fortsätta hävda att inga framsteg görs.

Jag väljer inte heller att redovisa siffror på undernäring från 1969/71 och framåt därför att det passar mina syften, utan för att FAO:s statistik sträcker sig så långt. Den halvering som har skett sedan dess tycker Sanne inte heller imponerar, trots att även antalet undernärda har minskat med mer än 130 miljoner. Han använder nämligen den metod han beskyller mig för - han väljer att korta ned dataserien till en tidsperiod som passar honom. Under de senaste 15 åren har andelen undernärda också minskat, men antalet har bara minskat marginellt. Inget framsteg, med andra ord - under förutsättning att man både utnyttjar det ekmanska felslutet och gör precis det som han felaktigt påstod att jag gjorde mig skyldig till.

Men Sannes argumentation räckte i alla fall till för att göra stort intryck på Ett hjärta rött ("nyliberala statistikvrängare"), Rabulist ("plockar isär Norberg"), Johan Sjölander ("läsvärd käll- och metodkritik") och

18:05 - FRÅN PRESSETIK TILL VERBALT VÅLD: 

Jag har varit i London några dagar och har inte kunnat följa debatten så noga, men här är några nya, intressanta inlägg om Jonssonaffären:

Thomas Gür informerar DN Kultur om pressetik.

Johan Ingerö tycker att jag ska avstå från mutartikeln.

Johan Lundberg påpekar att det inte är en engångsföreteelse.

Lennart Regebro visar att Jonsson enligt egen utsago utsatt mig för verbalt våld.

00:13 - ETT DN KULTUR-DÉJÀ VU: 

Det var så sant. En god vän påminde mig om varför Jonssonaffären har givit mig en viss déjà vu-känsla. Och den gamla historien kan möjligen bidra till att besvara Akademins fråga.

Den 30 juni 2003 inledde Stefan Jonsson en artikelserie om nords skuld till syd på DN Kultur. Han skrev om kolonialismens brott, om mord, kränkningar och rasism. Efter att ha gått igenom denna vidriga historia antydde Jonsson att den liberala globaliseringen var en naturlig fortsättning på grymheterna. Han menade därtill att vissa liberaler försökte dölja det genom att skönmåla kolonialismens blodiga historia:

"[E]tt växande antal debattörer hävdar att kolonialismen i själva verket gynnade Asien, Afrika och Amerika.

Till denna skara hör Emil Uddhammar och Johan Norberg."

Och jag satte müslin i halsen. Jag hade nämligen aldrig påstått att kolonialismen gynnade Asien, Afrika eller Amerika. Mer än så: Jag hade hävdat att kolonialismen var ett oförsvarligt brott, oförenligt med alla liberala principer eftersom det byggde på tvång, stöld och monopolism i stället för frihet, äganderätt och frihandel.

Jag mailade Jonsson, förklarade detta och frågade vad han hade för belägg för sitt påstående. Då backade han och menade att han egentligen avsåg att min frihandelsiver var en form av kolonialism. Det var ett fantastiskt cirkelresonemang, eftersom han var ute efter att visa kopplingen mellan frihandel och kolonialism genom att visa att en frihandelsivrare också uppskattade den klassiska kolonialismen. Vilket ju är lättare att bevisa om man med "försvar av dåtidens kolonialism" inte alls menar ett försvar av dåtidens kolonialism, utan egentligen menar "försvar av frihandel i dag".

Jag begärde förstås en rättelse eller en replik.

Det ville inte DN Kultur ge mig. Då heller.

Men jag fick ett tröstpris. Då också. Jag fick skriva en egen artikel om min syn på frihandel.

Det mutförsöket gick jag på. Jag var ung, dum and needed the money.

Den gången.

23:17 - THE HEAT IS ON: 

We just learned that divorces contribute to global warming. You really begin to wonder is there is nothing in this world that is completely unrelated to global warming. Sten just sent me the answer: No.

14:44 - LOGO FOR ME, NOT FOR THEE: 

Blogging economist Don Boudreaux just received an offer from the marketing director at Henry Holt, publisher of Naomi Klein´s The Shock Doctrine, who offered Don a free copy of the book. Don responds:

"Dear Mr. Rhorer:

Thank you for your e-mail offer of a free copy of Naomi Klein´s latest book attacking capitalism. I accept.

I note, though, that Ms. Klein´s previous best-seller, No Logo - which you call ´groundbreaking´ - was praised by the PBS show Frontline as ´an impassioned critique of marketing´s effects on culture and citizenship.´ Is Ms. Klein aware that the major American corporation publishing her new book is trying to drum up sales with mass e-mails from - of all people! - its director of Marketing?

Sincerely, Donald J. Boudreaux"

12:26 - IT´S NOT ME, IT´S THE WEALTH: 

Wealth does not just improve the world and the environment. It also breeds disrespect for parents, according to Tyler Cowen´s reading of the World Values Survey. But of course, it could also be the other way around: Disrespect and critical thinking breeds wealth...

11:54 - $$$ & ZZZ: 

Men här är en parodi från vänster som är rolig på egna meriter.

01:21 - TROVÄRDIGHET OCH PARODIER: 

Särskilt läsvärt om Jonssonaffären i dag är Ingerös slutsats att bloggosfären återigen har visat sin betydelse, samt en intressant fråga från Akademin, en tidigare entusiastisk läsare av Stefan Jonsson, om vad hans utfall denna gång säger om hans trovärdighet och kunskaper i andra frågor. Texten avslutas också med en rimlig förutsägelse.

Såvitt jag kan se har däremot inte en enda person från vänster skrivit en enda rad om mitt svar till Jonsson - om man inte räknar Kurt G Rantzén, en parodi på en liberal blogg gjord av någon vänsternisse som faktiskt lyckas vara riktigt kul på ett sätt - i olika diskussionforum får han ofta andra vänsterdebattörer att tro att han är en verklig liberal, vilket säger allt om deras förutfattade meningar om vad vi tycker. (Någon borde faktiskt dokumentera hur ofta det händer och sammanställa.)

Uppdatering 1: Sorry, jag hade fel. Det fanns redan en vänsterkommentar från Loke, men fascinerande nog har den missat att hela diskussionen handlar om DN Kulturs ointresse för debatt i sak, och nämner den inte med ett ord.

Uppdatering 2: Jörgen uppmärksammar mig på att ytterligare en vänsterbloggare hade kommenterat, H. Palm. Han verkar tycka att Jonsson gör rätt när han ger sig på person i stället för sak. Jag har fortfarande inte läst någon vänsterbloggare som tycker att det finns något problem med Jonssons och DN Kulturs beteende.

00:30 - REVIEW ON STAGE: 

On Monday, December 17, I will be reviewing Naomi Klein´s book The Shock Doctrine on stage in Stockholm, together with Boris Benulic. Already, 160 people have registered their participation. So if you are interested, register now. I wonder if some of those who praised the book will be there for the debate...

01:49 - TRÖSTPRIS FRÅN DN KULTUR: 

Jag beklagar att jag inte svarar privat på alla mail om de senaste turerna i Stefan Jonssonföljetongen. Jag förstår nyfikenheten: Har Jonsson svarat? Och varför säger DN Kultur att jag faktiskt ska få svara när folk nu frågar dem? Jo, så här:

- Stefan Jonsson har mailat mig om att han inte kommer att gå i svaromål, vilket naturligtvis inte var att vänta efter hans förklaring att debatt i sak inte behövs. Det är ett privat meddelande, men för diskussionen om hans trosvisshet måste jag i alla fall meddela att han efter min kritik har bytt invändning mot min artikel. Nu är inte problemet längre att jag är löjligt förutsägbar och rabblar ett och samma enkla samband, utan tvärtom att han inte förstod vad jag argumenterade för eftersom jag skriver dunkelt och oklart.

Allt fast förflyktigas, och den enda konstanten är att jag är löjlig och inte behöver bemötas. För sammanhangets skull: Så här skrev jag i artikeln. Så här svarade han.

- DN Kultur står naturligtvis fast vid det besked de gav mig klockan 11:27 den dag Jonssons artikel publicerades: Jag får inte replikera. Däremot får jag ett tröstpris: Jag får inte svara på påhoppet, men jag får skriva en längre artikel om den globala uppvärmningen i ett senare skede. På så vis slipper DN Kultur stå till svars för vad de faktiskt skrev eller be om ursäkt, men kan ändå köpa ett slut på min kritik med spaltutrymme. Jag tänker givetvis utnyttja erbjudandet, men lika självklart är att jag inte accepterar den växelkursen.

Andra bloggar om Jonssonaffären:

SvD:s ledarblogg

Axess - Vortex

Akademin för klassisk kulturkritik

Alltid varför

Dexion

Dyslesbisk

Johan Eriksson

Johan Ingerö

11:16 - VÄRLDENS VAL: 

Du står framför två dörrar och får bara välja en. Den ena ger solsken och gröna skogar, den andra blott ödeläggelse. Men vilken är vilken? Tomas Brandberg skriver i Captus Tidning om ett val som är lika aktuellt i dag som när han ställdes inför det på högstadiet.

10:51 - BO EKMAN AND HANS-OLOV OLSSON ON POVERTY: 

Bo Ekman from Tällberg Foundation and Hans-Olov Olsson from Vattenfall and Teknikföretagen write in Svenska Dagbladet that they don´t think it´s progress that extreme poverty in developing countries has been reduced since the 1960s (from around 44 percent to 18 today). Because the world population growth means that the number of poor increased by 500 million during that time.

They don´t say where they got their figures, but the World Bank figures and the attempts to project them backwards show that more than 1,3 billion people suffered from extreme poverty in the 1960´s, and today it´s less than 1 billion, a reduction by more than 300 million, despite the biggest increase in population in world history. So Ekman and Olsson got it wrong by more than 800 million people.

But their point is interesting. If we go back in time much longer, of course we will find a point when we had fewer poor, because the population was so much smaller. In 1820, we probably had less than 900 million in extreme poverty. Was that better? The problem was that  over 80 percent of the world population suffered from extreme poverty.

Which world would you rather live in if you got to chose behind a Rawlsian veil of ignorance? One in which more people are poor but the proportion is less than 2 in 10, or in a world in which fewer are poor, but the proportion is 8 in 10? Probably you would pick the first one, because the poverty proportion measures how much poverty there is and the poverty number just measures the size of the population.

12:21 - BEMÖT DET HÄR OM DU KAN, STEFAN JONSSON: 

Många har bett att få veta vad jag hade svarat Stefan Jonssons om DN Kultur hade givit mig möjlighet att göra det. Flera andra har bett om en detaljgranskning så att det blir uppenbart för alla vad Stefan skrev och vad han inte vill ha debatt om. Så på allmän begäran, här kommer min fisking av Jonsson:

Stefan Jonsson: "Ur kryptans djup, före upplysningen", DN Kultur 28 november 2007

”Plötsligt insåg jag varför Johan Norberg på Timbro framstår som en så löjlig tänkare.”

Jag må vara löjlig, men sedan två år tillbaka jobbar jag inte på Timbro. Om man gör anspråk på att sammanfatta någons tänkande med ett glåpord kanske man i alla fall borde ha läst någonting den personen har skrivit de senaste två åren.

”Det var i gårdagens Expressen. Han skrev om klimatförändringen. Det slående var inte idéerna utan trosvissheten.”

Här kommer temat: Jonsson vill inte tala idéer, utan karaktär. Han tycker att problemet är att jag är övertygad om min tes, det är detta som gör att jag är religiös. Men som vi kommer att se kan man vara trosviss efter att ha satt sig in i fakta och empiri och man kan vara det utan att ha gjort det. Vilket är värst?

”Det hamrades in ett samband: ju friare marknad, desto bättre miljö.”

Nej, det var faktiskt inte det sambandet som ”hamrades in”. Jonsson har alltså inte ens läst artikeln ordentligt: Tesen var att välstånd ger människor intresse av att måna om miljön, samt att teknisk utveckling ger oss redskap att göra det. (Sedan är det korrekt att fria marknader underlättar tillväxt och teknikspridning, men det är en annan sak.)

”Sambandet är givetvis obevisbart,”

Vafalls? Så Jonssons enda motargument är agnosticism? Att det inte går att veta? När ska Jonsson börja använda den invändningen mot sina meningsfränder (och sig själv) som hävdar samband mellan fria marknader och miljöförstöring, ojämlikhet och allsköns olycka? Nä, just det. Det passar tydligen bara att vara agnostiker ibland.

Men naturligtvis kan man komma fram till relevanta slutsatser om sådana samband, och om man med ”fri marknad” menar att producenter får släppa ut och smutsa ned hur mycket de vill så kommer vi fram till att sambandet inte finns, och om vi menar en fri marknad där producenter och konsumenter måste stå för kostnaderna för sin egen nedsmutsning så finner vi ett sådant samband. Dvs om man anser att induktion är ett acceptabelt kunskapsverktyg och att statistik och empiri har något att säga oss…

”…men tycktes ändå bevisat tack vare störtflod av exempel,”

…men just det, Stefan Jonsson tycker att empiri och statistik från Naturvårdsverket, European Environment Agency, Environmental Protection Agency, Yale- och Columbiauniversiteten och IPCC bara är en ”störtflod av exempel” – som om det bara hade anekdotiskt värde, eller bara fungerar som ett sätt att sprida dimridåer för att förvirra alla stackare som bestämmer sig för en hållning beroende på ideologiska fördomar och inte på empiri.

Då återstår det för Jonsson att förklara vilka miljöindikatorer som han tycker är mer tillförlitliga. Men det förutsätter förstås att han låter sina skriverier föregås av lite arbete och efterforskning.

”…samtidigt som Norberg förteg alla fakta som tyder på motsatsen.”

Vilka fakta? Om Jonsson hade skurit ned lite på personangreppen hade han kanske kunnat få plats med i alla fall ett enda exempel? Skulle det inte göra hans trosvisshet lite intressantare?

Visst finns det exempel på miljöförstöring som inte har minskat med ökat välstånd. Jonsson hade t ex kunnat peka på koldioxidutsläppen eller rovfisket i världshaven. Problemet för Jonsson är bara att det är just den typen av undantag som jag faktiskt har ägnat många spaltmeter åt.

Jonsson har förmodligen missuppfattat hur en ranking av typen Environmental Performance Index fungerar. Det är en genomgång av 16 olika, breda miljöfaktorer, i sin tur baserade på olika mått och källor. Det väger samman dem till ett genomsnitt för varje land. När dessa universitetsinstitutioner så drar slutsatsen av denna information att välstånd är ”en avgörande faktor” för ekologisk hållbarhet betyder det alltså inte att de har valt ut några mått som särskilt passar Johan Norberg och förtiger andra. Ett genomsnitt är självfallet ett genomsnitt av både fakta för och emot, undantag och regler.

”Ju friare marknad, desto bättre miljö. Det var som om han rabblade den heliga skrift.”

Men ändå rabblade jag alltså inte mina mantran tillräckligt ofta, för Jonsson har inte ens förstått vilken tesen var: Den handlade som sagt var inte om marknadens frihet, utan om tillväxtens och teknikens betydelse för att lösa miljöproblem.

För övrigt ser jag med spänning fram emot att Stefan Jonsson pekar ut de bibeltexter som belägger kristendomen med falsifierbara empiriska belägg. De har jag missat.

”Norberg har debatterat i många år, utan att betänka att en debattör som önskar effekt bör bemöta motsidans argument.”

Här kommer faktiskt ett klokt påstående från Jonsson, även om det naturligtvis är formulerat som ett personangrepp. Och problemet är förstås – om jag för ett ögonblick tillåts rabbla ur den heliga skrift – att han ser flisan i broderns öga, men inte bjälken i sitt eget (Lukas 6:42). För nu närmar vi oss hans attityd till att bemöta motsidans argument.

”Eftersom han skriver som om han ensam vet världens samband”

Notera att denna kritik används mot en text där jag beklagar att liberaler inklusive jag själv ofta har saknat intresse för miljöfrågor och att vi har varit sena med att uppmärksamma vidden av den globala uppvärmningen. Men det vet förstås bara den som har läst artikeln, och det förutsätter Jonsson uppenbarligen att hans läsare inte har.

”…är det svårt,”

Jo tack, det framgår.

”…för att inte säga omöjligt,”

Jo, vi börjar fatta det.

”…för att inte säga onödigt, att bemöta honom.”

Här kommer Jonssons bankruttförklaring. Det är som att säga ”Jag kan inte komma på ett enda argument mot all den empiri som tyder på att jag har fel, och jag vill behålla min barnatro, så därför kallar jag avsändaren löjlig och religiös och bestämmer att jag inte behöver bemöta argumenten.”

Och sedan ger DN Kultur mig ingen replikrätt, så att Jonsson ska slippa bemöta mig.

”Det syntes i går: en punkt bortom det rationella. Debattartikeln trängde fram ut kryptans djup, tycktes tillkommen före upplysningen. Receptet har två ingredienser: kapitalism som religion, opinionsbildning som delirium.”

Denna avslutning är inte informationsbärande över huvud taget. Det är bara en rad illa dolda svordomar.

Skulle det vara mysticism som hör hemma i kryptan att argumentera för teknikens och tillväxtens värde med empiriska belägg? Och upplysning och rationalitet att vända sig emot deras värde genom att förklara att man är för fin för debatt i sak? Snacka om att ståta med lånta fjädrar.

Stefan: Låt mig debattera dessa sakfrågor med dig. Du får själv välja vapen, men själv tänker jag ta till fakta, empiri och statistik. När som helst och var som helst och i vilka spalter som helst. Så länge som du vägrar, öser ur dig invektiv och säger att du är för fin för debatt är det uppenbart för alla vem av oss som mest påminner om prelaterna som vägrade titta i Galileis teleskop för att de var rädda att de skulle få se något som kullkastade deras världsbild.

13:47 - IF THE STATE HELPS YOU, IT EXPECTS YOUR HELP: 

Despite his terminology blunder, Magnus Linton points to a very serious problem in his article. He talked to several poor Venezuelan workers who used to support Chávez but now fears he is becoming a despot. But several said that they would vote for Chávez´ proposals tomorrow anyway. The reason is that they thought their votes would be recorded, and since they work in state-funded cooperatives, they expected to be fired if they voted according to their conscience.

It´s Leon Trotsky 101:

"In a country where the sole employer is the State, opposition means death by slow starvation. The old principle: Who does not work does not eat, has been replaced by a new one: Who does not obey shall not eat."

11:15 - WHICH NEO-LIBERAL DECADES, LINTON?: 

Magnus Linton writes about Hugo Chavéz in DN Kultur today. It’s a nuanced article which doesn’t try to excuse Chavez’ authoritarianism. But one thing is odd, really odd, and I think it says a lot about the worldview of leftists generally.

To explain Chávez´ rise to power, Linton writes that poverty increased dramatically during “the neoliberal epoch” in Venezuela – the 1980s and 1990s. But Venezuela didn’t see any economic liberalisation during those two decades. On the contrary, according to the Fraser ranking, Venezuela became less economically free between 1980 and 2000 – from 7 to 5.5 on their 10-point scale (about where Nigeria and Pakistan is). And it was not because of Chávez’ first two years in power. The fall was even greater between 1980 and 1995, from 7 to 4.5.

So it’s not just that Venezuela didn’t deregulate and open the economy like the rest of the world, it went in the opposite direction. And it was one of just four countries to do that (Congo, Sierra Leone and Zimbabwe were the other three). And in fact, Venezuela reduced economic freedom even more than those three countries.

In other words, Venezuela was the country that moved away from economic liberalism the most in those 20 years, more than any other country in the world, and poverty increased dramatically. Magnus Linton’s conclusion: “Neo-liberalism” is to blame.

If they get away with that in Venezuela’s case, liberalism could obviously be blamed for any kind of problem anywhere in the world.

Here is my interpretation: When Linton and other leftists talk about “neo-liberalism” they don’t really mean liberalism and free-market policies. Linton’s only reason for calling Venezuela in the 80s and 90s neo-liberal is that poverty increased. Apparently, many leftists call everything that’s bad for the poor “neo-liberal”. If socialism, protectionism and regulation hurt the poor, it’s liberalism. In that case, I do understand why they think that we who call ourselves liberal are awful.

But if this is the case I am not a liberal, because I believe in liberal policies and they are good for the poor. It probably makes me a socialist, because I hate socialism, which hurts the poor.