Varför Niger svälter

En artikel i Washington Post förklarade nyligen svälten i Niger med att Världsbanken fått landet att avskaffa priskontrollerna på livsmedel. Spekulanter ska ha köpt upp maten och säljer endast till höga priser.

Men om det vore därför, hur kommer det sig att 41 procent av befolkningen var undernärd och att Niger drabbades av en svältkatastrof per decennium, innan kontrollerna avskaffades.  

Priskontroller gör att bönder producerar mindre och säljer på den svarta marknaden, och de gör att handlare inte tjänar på att hämta livsmedel från andra regioner. Bevarade kontroller skulle ha gjort en dålig situation värre.

Frågan är egentligen inte varför Niger svälter, utan varför alla andra länder inte gör det. För 200 år sedan led hälften av befolkningen även i de rikaste länderna av undernäring. Men äganderättsreformer och ny teknik gjorde att jordbruksproduktiviteten sköt i höjden och mat kom på borden.

Den utvecklingen har inte nått Västafrika. 90 procent av Niger är öken, och resten brukas med småskalig självhushållning, beroende av regnvatten och med brist på gödsel och bekämpningsmedel. Ett år av lite nederbörd och många gräshoppor, och skörden uteblev.

Primitivt jordbruk ger primitiv skörd, så har det varit i alla tider. Och Nigers jordbruk har inte utvecklats pga utbredd korruption, världens mest reglerade arbetsmarknad och en avgift på fyra års inkomst för den som vill starta ett företag.

Så till frågan om västvärldens eventuella skuld ska sägas att huvudproblemet är inhemskt. Men Västvärlden har ändå del i skulden. EU:s protektionism är som vanligt ett exempel på slöseri och omänsklighet i allians. Regionens nomader ägnar sig åt boskapsskötsel, men den marknaden har kollapsat pga EU:s tullar och subventionerad biffdumping i Mellanöstern och Nordafrika.

Och likaledes svältdrabbade grannländerna Mali och Burkina Faso förlorar årligen ett par hundra miljoner dollar på grund av USA:s bomullssubventioner.  

Om Afrika ska kunna odla mat, måste vi först låta dem odla marknader.

----
P1/Godmorgon, världen! 21 augusti 2005