Trängselavgifter – en god marknadsliberal idé

Det finns mycket ont att säga om försöket med trängselavgifter. Det är illa genomfört och betalningstiden är för kort. Eftersom avgifterna är höga även under lågtrafik, och intäkterna inte ges tillbaka i form av skattesänkningar, ser det ut som ett sätt att klå folk på pengar. Att bilförare inte har möjlighet att slippa övervakning och offentliggörande av deras resvägar är oförsvarligt. Och det avlades i synd – ett grovt löftesbrott

Men inget av detta hindrar att idén om trängselavgifter faktiskt är alldeles strålande.

Den bygger på den marknadsliberala principen att man ska prissätta begränsade resurser och stå för sina egna kostnader. Det är därför vägavgifter länge har haft sina tydligaste anhängare bland liberaler. Redan Adam Smith var för det, och på senare år har det förespråkats av ekonomen Milton Friedman, den amerikanska tankesmedjan Reason Foundation och tidskriften The Economist.

Deras argument är att vägarna i dag saknar marknadsanpassning. Vi betalar via skattsedeln och bensinskatten, men inte för den väg vi utnyttjar, när vi gör det. Det är som om butiker tog betalt för mängden varor vi köper, oavsett om det är falukorv eller oxfilé. Då skulle ingen köpa falukorv, men oxfilén skulle sälja slut i takt med att den levererades. Och kampen om oxfilén skulle vinnas av dem som orkade stå i timslånga butiksköer.  

Det skulle råda konstant överskott på vissa produkter och brist på andra. Precis som på våra vägar. Eftersom resan inte kostar något leder det till trängsel under populära tider, och det begränsade utrymmet ransoneras genom tid. De som sätter minst värde på sin tid lägger beslag på det. 

Så fungerade ransoneringen i Östeuropa under planekonomin. Men efter demokratiseringen tilläts butikerna sätta priser utifrån utbud och efterfrågan. Eftertraktade bristvaror fick högre priser. Konsumtionen styrdes över till det mer prisvärda och mindre begränsade och köerna försvann.

Bristvaran i detta sammanhang är vägar i tätort under rusningstid. Genom att ta betalt för denna begränsade vara kommer folk att anpassa tidpunkt, väg och färdmedel efter det. Erfarenheterna från Singapore och London visar att vägavgifter leder till att hastigheterna ökar och trafiken flyter jämnare över dygnet.

Det är svårt att förstå varför vi ska behandla just biltrafik enligt gamla planekonomiska principer. Och att borgerliga partier tycker det är obegripligt. Deras lösning att bygga bort köerna påminner om planekonomerna som sade att det inte var systemet det var fel på, det var bara att producera mer mat om köerna ringlade utanför butikerna. Problemet var bara att ökad produktion utan marknadspriser ökade efterfrågan än mer och köerna återkom.

Om nya vägar inte kombineras med vägavgifter leder det endast till mer biltrafik och ny trängsel. Och man kan inte bygga nytt för evigt. Till slut kostar det mer (skatt) än det smakar (framkomlighet).

Jag vet att det är svårt att vänja sig vid att betala för något som brukade vara gratis. Men det har egentligen aldrig varit gratis. Det är bara det att priset har betalats på andra sätt – tid är som bekant också pengar.

-----