Mångfald och experiment skapar världen

När Johan Norberg recenserade recensenterna av När människan skapade världen i oktober 2006 utsåg han Andreas Bryhns kritiska recension i Yelah till sin favorit. Bryhn recenserade här, Norbergs svar finns här (ca 57 min in i föredraget) och Bryhn svarade återigen här. Detta är Norbergs svar på Bryhns svar på Norbergs svar på Bryhns recension.

Stort tack för en fortsatt spännande diskussion i sak om dessa angelägna ämnen från min favoritrecensent. Den visar också på en del gemensamma nämnare.

Andreas Bryhn har alldeles rätt i att jag inte har mycket till övers för enda vägar och no alternatives. Tvärtom har jag tagit avstånd från sådana föreställningar i många sammanhang. Jag vet inte vad som är ett gott liv för alla, en god affärsidé eller en lyckad uppfinning. Det är därför hela min världsbild handlar om att uppmuntra så mycket mångfald, experiment och konkurrens som möjligt. Det gäller att låta alla idéer prövas, samtidigt som vi har metoder som gör att de dåliga idéerna rensas bort – och den bästa mekanismen för det är att folk väljer bort dem.

Andreas Bryhn tycker att detta perspektiv leder till att vi t ex ska ha lika lön för lika arbete, låta medarbetarna styra arbetsplatserna och låta priser sättas av konsumentorganisationer. Jag tycker att det är en utmärkt idé, så länge människor gör detta frivilligt och har lika stor rätt att pröva andra idéer, andra företags- och samverkansformer och avstå om de tycker att det är en dålig idé. Detta är det främsta argumentet för liberalism och fria marknader och emot diktat och regleringar i ekonomin.

Mycket riktigt har marknadsekonomin också omhuldats av de tidiga kooperativa föreningarna i länder som Tyskland och Sverige och av sociala entreprenörer som fredspristagaren Muhammad Yunus, som experimenterar med icke-vinstgivande verksamhet, som t ex mikrokreditgivning.

Jag medger villigt att jag vet mycket lite om hur tillväxt skapas. Vad jag vet är att chanserna för att det sker är att människor får pröva olika affärsmodeller och olika tekniker, så att de som lyckas sprids i ekonomin. Det är därför, trots vår okunskap om tillväxt, som vi kan anta att mer decentraliserade och liberala system ger mer av det goda.

Tillväxtskjutsar då och nu

Andreas Bryhn håller inte med om detta och pekar på att världsekonomin växte snabbare decennierna efter kriget, före globalisering och liberalisering. Jag påpekade under min föreläsning att en central anledning till detta var att man återtog positioner efter kriget. Det är lättare att skapa mer om man har skapat oerhört lite under en period, samtidigt som vi har kvar kunskaperna och tekniken för att göra det. Det är intuitivt självklart: Om du inte gör någonting på jobbet detta år (därför att du är upptagen med krig, t ex) är det mycket enkelt att snabbt öka din produktion nästa år.

Detta är någonting som praktiskt taget varenda lärobok lär ut. Det kan ju vara fel för det, men det gör d