News
Calendar
Pressroom
CV
Biography
Pictures
Books
Articles
Top10 Lists
Contact
Links

In Defence of Global Capitalism
 
Globalisation is Good



Latest:

2012-11-09
Ny bok: Hjärnrevolutionen. Köp hos Bokus eller Adlibris.

More news ->


 


2014-04-19    
Search the site with Google:

13 frågor & svar om min och Dilsa Demirbag-Stens DN Debatt

DN Debatt skrev jag och Dilsa Demirbag-Sten häromdagen om en ny trend inom delar av den intellektuella borgerligheten, där det nu anses viktigt att tala om problemen med invandring och i många fall också föreslå begränsningar.

Väldigt många har hört av sig och vittnat om att de känner en likartad oro över denna utveckling, men flera har också kritiserat oss, och här besvarar jag några av dessa frågor och invändningar.

1) Varför får man inte tala om problemen med invandring och integrationspolitik?

Den frågan bygger på ett missförstånd. Vi skriver uttryckligen att diskussionen ”om invandringspolitikens problem och baksidor” är legitim och att vi har fört den själva. Det vi vänder oss emot är när detta inte kombineras med ett grundläggande positivt perspektiv på invandringen – och ibland även kombineras med krav på skärpning. Då tror vi att det gynnar en slutenhetsagenda, oavsett vilka motiv man har.

2) Varför ska ni bestämma att man måste ha ett positivt perspektiv på invandring? Varför får man inte vara för begränsningar av invandringen?

Får och får. Jag tycker att man väl ”får” tycka vad man vill, inklusive att man ska höja skatterna, särskriva sammansatta ord eller begränsa invandringen. Det vi säger är att vi är emot det och tänker ta intellektuell strid mot dem som vill det.

3) Men att tala om statistiska samband mellan t ex invandrargrupper och brottslighet eller antisemitism är ju inte ett sätt att kritisera invandring. Det är bara statistik. Är ni emot empiri?

Självfallet inte, och vi har inte ifrågasatt de statistiska sambanden eller att de diskuteras. Vi har vänt oss emot hur dessa uttrycks och används - i ett fall  för att kritisera det faktum att Sverige släpper in så många flyktingar som internationella konventioner föreskriver och i ett annat till att måla upp en bild av att muslimer är en rätt farlig grupp som håller på att tränga ut etniska svenskar i Malmö. Se artikel.

Vi ber alla att sätta in statistiken i ett samband, så att vi inte målar upp bilder av etniska kollektiv som präglas av vissa kännetecken, när det handlar om mycket få personer inom dessa grupper. Det ska man alltid vara noga med, men det är särskilt viktigt när det gäller etniska grupper eftersom det är så lätt att etablera fördomar och skapa slitningar mellan dessa grupper.

4) Men ni generaliserar ju om borgerligheten.

Nej, det gör vi inte, och om det framstod så har vi uttryckt oss klumpigt, för det var verkligen inte avsikten – av två skäl:

a) Vi kritiserar inte den partipolitiska borgerligheten eller regeringen. Tvärtom har den stått för en öppenhetsagenda, bl a genom att ge Sverige ett internationellt sätt mycket liberalt regelverk för arbetskraftsinvandring. Den borde fler borgerliga personer hylla.

b) Det handlar om en utveckling ”inom den intellektuella svenska borgerligheten”, dvs inte ens hela den, utan i delar av den. Vi skriver ju till och med om vilka det är vi främst tänker på, Johan Lundberg på Axess, Paulina Neuding på Neo och Per Gudmundson på Svenska Dagbladet.

5) Ja, vad har ni emot dem?

Jamen, jösses, ska det vara helt omöjligt att föra en idédebatt i det här jämrans landet utan att någon omedelbart ska göra det till en personfråga? Jag har ingenting som helst emot dem som personer, tvärtom, jag gillar dem, trivs med dem och jag tycker att de fyller viktiga roller i den svenska debatten, i de flesta frågor håller jag nog med dem och jag räknar Per som en personlig vän. Men om man tycker olika måste man väl också kunna debattera detta öppet, även med vänner? Eller?

Någon som också var trött på denna personfixering mailade mig ett Eleanor Roosevelt-citat: ”Great minds discuss ideas. Average minds discuss events. Small minds discuss people.”

6) Vadå, har någon verkligen ifrågasatt att man får kritisera vänner?

Du skulle bara veta. Det finns dessutom ett intressant sammanträffande. När jag gång på gång har blivit kritiserad offentligt av en viss konservativ herre på Timbro har flera personer i samma sfär förklarat för mig att det är OTROLIGT viktigt att kunna ha en öppen debatt inom borgerligheten och att det är VÄLDIGT centralt att kunna tycka olika offentligt. Bland annat för att det visar intellektuell spänst och för att borgerliga personer då täcker upp större delar av debatten – det finns så att säga borgerliga debattörer på båda sidor i TV-soffan.

Det är i flera fall samma personer som nu säger att det är oerhört illojalt och dåligt att kritisera borgerliga kamrater öppet.

7) Ägnar ni er inte åt guilt by association?

Nej, guilt by association skulle det vara att underlåta att argumenterar emot någons påstående, och i stället misstänktliggöra det genom att säga att några andra läskiga typer använder samma typ av påståenden. Det gör vi inte. Vi hänvisar till artiklar, citerar dem och förklarar varför vi tycker att det de uttrycker är fel, utan att tala om att någon annan skulle ha sagt samma sak. Det är motsatsen till guilt by association.

8) Men att de uttrycker kritik mot invandringen gör väl inte dem ”invandringsfientliga”?

Nä, verkligen inte. Av just det skälet har jag aldrig kallat dem invandringsfientliga och jag skulle inte drömma om att kalla dem invandringsfientliga. Det är bisarrt att det är så svårt att i svensk debatt framföra kritik mot invandringen utan att bli kallad ”rasist”. Men det är lika bisarrt att tro att någon har blivit kallad rasist bara för att deras kritik mot invandringspolitiken uppmärksammas i sak under ordnade och civiliserade former. Läs artikeln igen, tack.

9) Tycker du och Dilsa Demirbag-Sten att ni står för den enda korrekta liberalismen?

Det borde vara svårt att föreställa sig att vi tror det, då Dilsa och jag står för olika former av liberalism. En av poängerna med att skriva tillsammans är att vi tycker olika i mängder av frågor. Då blir det desto intressantare när vi båda tycker att ett kärnvärde är just öppenheten, rörligheten och möten och konkurrens mellan kulturer.

10) Vänta förresten, ni nämner ju också Timbro i artikeln. Varför det?

Ja, det där är det enda som jag kan ångra. Vi borde ha skrivit varför vi nämnde Timbro, för det är nämligen delvis av andra skäl. Jag är nämligen övertygad om att de flesta på Timbro och särskilt chefen Markus Uvell delar vår öppenhetsagenda och skulle göra samma typ av avvägningar mellan t ex välfärdssstat och invandring som jag gör.

Men Timbro har gjort ett medvetet val att tala mer om och publicera mer om integrationsproblem. Och det får man gärna göra, som sagt var, det är till och med viktigt att göra det. Men om man inte av detta skäl ska råka gynna dem som vill minska invandringen är det viktigt att det kombineras med att man också talar och skriver om argumenten för invandring. Om man t ex bara talade om problemen med friskolor eller privat äldrevård, men nästan aldrig skriver något om poängerna med valfriheten och konkurrensen skulle man riskera att gynna dem som är emot dem.

Låt mig ge ett exempel: När Andreas Johansson Heinö, som har blivit något av Timbros ledande integrationsdebattör, ger sig in i debatten om regeringens hemsida som invandringsdebatten är hans perspektiv entydigt kritiskt mot regeringens argument för invandring.

Även om regeringen medger att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken tycker Johansson Heinö (tillsammans med Paulina Neuding) att den ”viftar bort problemet”, han tycker att regeringen undervärderar invandringens kostnader, och han tycker i kontrast mot regeringen att det visst är rimligt att kalla invandringen till Sverige ”massinvandring”.

Härmed ger jag mig inte in i debatten om vem som har rätt, och i sakfrågorna är jag mer benägen att tro på Johansson Heinö än på regeringen. Och visst kan det finnas poänger att sitta och korrläsa. Men min poäng är att perspektivet blir entydigt kritiskt. Om man med samma energi och envishet hade angripit regeringens argument för friskolor eller jobbskatteavdrag skulle man säkert kunna hitta fel och brister där också. Men om den kritiken inte kombinerades med att man själv framförde sina argument för friskolor och jobbskatteavdrag skulle den stora effekten av opinionsbildningen vara att man gynnat motståndarna. På det viset har Timbro bidragit till en förskjutning i dessa frågor, som jag inte tror att man egentligen vill medverka till.

Till allt detta kommer att Uvell och andra timbroiter med stor energi i sociala medier har försvarat flera av dem vi kritiserar, t ex Neudings famösa text om hur många barn som får namnet Muhammed i Malmö, och problemet med att etniska svenskar är i minoritet bland 15-åringarna. Jag förstår att det kan varit ett sätt att försvara dem mot besinningslösa angrepp från Aftonbladet Kultur o dyl, men det har ändå etablerat bilden att de håller med dem.

Av dessa skäl nämnde vi även Timbro, men återigen – det hade varit bättre att nämna dessa skäl i vår artikel – då jag inte hyser något tvivel om var de står i sakfrågan.

11) Vad tycker du om Adam Cwejmans och Eli Göndörs invändningar mot er artikel?

Det skriver jag här.

12) Vad tycker du om Andreas Johansson Heinös och Tino Sanandajis invändningar mot er artikel?

I några fall har de kloka synpunkter, i ett fall har de hittat ett fel och på några punkter ger de uttryck för missförstånd som jag reder ut ovan.

Jag har naturligtvis aldrig vänt mig emot att man räknar och analyserar invandringens konsekvenser, som Sanandaji skriver. Jag har vänt mig emot att man använder dessa beräkningar för att begränsa invandringen eller särbehandla vissa grupper, vilket Sanandaji tycks förespråka när han skriver att man ska ”ta beslut över mängden invandring med hänsyn till hur hög den lilla andelen som skapar stora problem varit i gruppen historiskt sett.”

Parallellen med att företag också tar hänsyn till genomsnittliga egenskaper håller inte eftersom företag är privata institutioner som (enligt mig) har rätt att anställa vem de vill på vilka grunder de vill, men staten ska tillämpa en likhet inför lagen och att förvägra t ex en person från Nordafrika rätten att fly från förföljelse därför att många av hennes landsmän stjäl i butik skulle bryta mot det.

Men oavsett vad man tycker i sak om Johansson Heinös och Sanandajis invändningar bekräftar de på varsitt sätt vår tes, att det har skett en förskjutning i synen på invandring i den intellektuella borgerligheten. Tino Sanandaji vill, om jag har förstått saken rätt, ha en starkt begränsad invandring till Sverige jämfört med dagens situation och Johansson Heinö tycker att det vore positivt om ”invandringen problematiseras med idag än tidigare” och vänder sig emot öppna gränser för att vi måste ha en relativt generös välfärdsstat.

I den liberala borgerlighet som jag växte upp i var man också medveten om att de sociala systemen och arbetsmarknadsregleringarna stor i viss motsatsställning mot öppna gränser för människor, men då ansåg de flesta att det var systemen som skulle begränsas, inte människorna.

13) Du sade att de hittat ett fel?

Ja, Tino Sanandaji uppmärksammar ett fel och det är mitt ansvar, inte Demirbag-Stens. Det var jag som letade fram statistiken. Jag skrev att 0,22 procent av utlandsfödda enligt en Bråundersökning misstänkts för sexualbrott, och att samma siffra för svenskar födda av två föräldrar födda i Sverige under samma period var 0,04 procent. Sandandaji har rätt när han skriver att de verkliga siffrorna är 0,49 och 0,15. Min siffra gäller som Sanandaji ”en underkategori av sexualbrott”.

Men nu var det inte vilken underkategori som helst som min siffra refererade till, utan våldtäkt och försök till våldtäkt.

 

Send this page to a friend
Adapt this page for print
 


For technichal inqueries regarding this site, please contact webmaster@johannorberg.net