EU:s heliga kor stoppar frihandeln

Så gick det återigen på det vis som alla hade velat undvika. På samma sätt som i Seattle 1999 havererade Världshandelsorganisationen, WTO:s förhandlingar i Cancún, Mexiko, i helgen. De mindre publikdragande protesterna utanför konferensen gör att delegaterna denna gång inte kan skylla på anti-globaliseringsrörelsen. Det var de 146 medlemsländernas eget fel att man inte kom överens om frihandelsreformer, precis som det faktiskt var i Seattle.

I grund och botten är det en djup olycka. Protektionismen med dess tullar och subventioner kostar europeiska familjer många tusen kronor om året i dyrare priser och högre skatter, och skapar bokstavligen lidande och död i afrikanska och asiatiska länder, som inte tillåts exportera sina produkter till oss. Världsbanken hade räknat med att ett nytt globalt frihandelsavtal skulle ha ökat världens välstånd med runt 520 miljarder dollar fram till år 2015, och ha lyft 144 miljoner människor ur fattigdom. Nu är det osäkert om det blir möjligt, först i december kommer ett nytt WTO-möte att utvärdera möjligheten att återuppta förhandlingarna.

Den största boven i dramat är tyvärr Europeiska Unionen, som vägrar göra upp med sina heliga kor och särskilt de heliga kosubventionerna. En EU-ko får mer än två dollar om dagen i statsstöd, vilket gör att de har en högre inkomst än tre miljarder fattiga människor i världen. Tyvärr kunde inte heller USA med moralisk auktoritet utmana EU, som det tidigare gjort, eftersom landet under president Bush har infört ståltullar och expanderat subventionerna till egna bönder kraftfullt.

U-länderna hade krävt radikala förändringar i den protektionistiska jordbrukspolitiken, bl a ett fullständigt avskaffande av exportsubventionerna. Vid det förra toppmötet i Doha gav EU också ett halvt löfte om detta, men nu tog man tillbaka det, och talade bara om mindre reformer. I stället valde EU att tillsammans med Japan kräva att u-länderna ställde upp på förhandlingar i helt nya frågor, om konkurrens, investeringar, offentlig upphandling och handelsprocedurer (de sk Singaporefrågorna). Dessa frågor ville man väcka, trots att hundra länder redan tidigare hade sagt att de inte accepterar det. Ställda inför sådan nonchalans och utan hopp om stora jordbruksreformer valde till slut de stora u-länderna att lämna förhandlingsbordet.

Detta visar att WTO är en långt mer demokratisk organisation än många tror. Kravet på enighet gör att fattiga länder kan avbryta utsiktslösa förhandlingar, och inte acceptera de rika ländernas agenda. Detta är misslyckandets guldkant. Stärkta av den nyblivna WTO-medlemmen Kina har u-länderna denna gång visat musklerna. I skrivande stund 22 stora utvecklingsländer, anförda av bl a Brasilien, Sydafrika, Kina och Indien, har uppvisat en förbluffande enighet och envishet i ett nytt förhandlingsblock. De avvisar symboliska avtal och kräver verkliga öppningar av de västerländska marknaderna.

Denna grupps krav har stor legitimitet, eftersom denna förhandlingsrunda döptes till ”utvecklingsrundan”. Det dokument från Doha som drog igång förhandlingarna använder orden “development” och “developing” inte mindre än 63 gånger på tio sidor. Om u-länderna ska vilja ingå i handelssamarbetet måste de rika länder visa att det var mer än bara retorik.

Därför finns det trots allt ett visst hopp om framtiden. Kraven på särskilt EU att ge upp sin irrationella och omoraliska protektionism kommer att växa. I Seattle kollapsade mötet samtidigt som en anti-globaliseringsrörelse stormade in i debatten, finansierad av protektionistiska fackföreningar och företag. Nu är denna rörelse betydligt mer vilsen och splittrad. Visst fanns där en sydkoreansk bonde som tog livet av sig i protest mot minskade subventioner, och visst upprepar många den franske bonden José Bovés krav på totalstopp för världshandeln med jordbruksvaror. Men betydligt mer intressant är det faktum att flera grupper som inte alls är några ideologiska frihandlare har börjat se handelns och globaliseringens fördelar de senaste åren. Den stora välgörenhetsorganisationen Oxfam har drivit en mycket högprofilerad kampanj mot västerländernas jordbruksprotektionism. Den brittiska vänstertidningen The Guardian startade nyligen en särskild hemsida som protesterar mot subventionerna till bönderna.

På samma vis som högerns nationalister och vänsterns anti-kapitalister för några år sedan förenades i ett angrepp på frihandel och globalisering, verkar det nu som att det kan växa fram en ny allians mellan liberala frihandlare och den vänster som är mer intresserad av att bekämpa fattigdom än av att bekämpa kapitalism.

Tillsammans med en ny självmedveten grupp u-länder kommer de att öka trycket på EU, som än en gång har satt en liten grupp översubventionerade bönder framför världsekonomin och världens fattiga.

Västerbottens-Kuriren 18 september 2003