Fattiga hoppas på globalisering

Det ser mörkt ut för WTO-förhandlingarna så länge västvärlden vägrar att avskaffa den jordbruksprotektionism som cementerar fattigdomen i många u-länder och kostar oss nästan en miljard dollar om dagen.

Men även om WTO drabbas av handlingsförlamning behöver det inte betyda att frihandeln kollapsar. Det är nämligen en missuppfattning att globaliseringen har skapats av multilaterala institutioner och förhandlingar. Motorn har varit teknisk utveckling och länders självständiga beslut att integrera sig i världsekonomin. Den globala ekonomin drevs fram av politiska beslut i Ostasien på 1960-talet, Västvärlden på 80-talet och Kina och Indien på 90-talet.

Även om andra länder inte öppnar sina marknader är det nämligen rationellt för ett land att göra det. Om den lokala butiken inte tar emot dina tomglas är det ändå främst du som förlorar om du inte köper deras billiga prinskorvar.

Därför är det troligt att ekonomin fortsätter att globaliseras. Särskilt som det är mycket tydligt att fattiga länders befolkningar älskar globalisering.

Ja, du läste rätt. Den mest omfattande undersökningen på detta område har gjorts av det ansedda undersökningsföretaget The Pew Research Center. Förra året ställde det en rad frågor om den globala ekonomin till 38 000 personer i 44 länder, på samtliga kontinenter. Det är inte konstigt att undersökningen inte har uppmärksammats i Sverige, eftersom resultatet inte stämmer överens med starka mediala fördomar.

Som Pew Center sammanfattar resultatet, "i varierande grad uppskattar människor nästan överallt globaliseringen". I 41 av 44 länder anser en majoritet att en ökande internationell handel och företagsamhet har en positiv effekt på deras länder och familjer.

Det mest intressanta resultatet är att globalisering uppskattas allra mest i fattiga länder. Även om majoriteten i USA och Västeuropa anser att globalisering är bra, är det bara 7 procent som bedömer den som "mycket bra". I Asien är siffran 22 procent och i Afrika söder om Sahara 29 procent. I väst uppger mer än var fjärde att globaliseringen har en dålig effekt, i Asien och Afrika blott var tionde.

Detta är ingen överraskning för dem som orkar lyfta blicken från kultursidorna. I utvecklingsländerna pågår en revolution, denna gång konsumistisk, inte kommunistisk. Den genomsnittliga invånaren i ett u-land har mer än fördubblat sin inkomst på 30 år. Liberaliseringen drivs av fattiga människors önskan om högre levnadsstandard och tillgång till bättre teknik.

Resor i några av världens fattigaste länder har övertygat mig om att befolkningarna inte har något till övers för dem som kräver ett slut på storföretagsamhet och frihandel. Tvärtom vill de ha mer tillgång till detta - omedelbart.

I Afrika anser 75 procent att multinationella företag har en bra effekt på deras land, mer än 20 procentenheter fler än i Västvärlden. Av afrikanerna anser 72 procent att institutioner som WTO är välgörande, medan endast 28 procent menar att antiglobaliseringsrörelsen för något gott med sig.

Det är inte konstigt att globaliseringskritikerna i allmänhet är välutbildade ungdomar från de rikaste västländerna. I vår del av världen är det lätt att ta välståndet för givet, och ignorera de snåriga kreativa processer som skapar all vår välfärd. I fattiga länder är folket däremot medvetet om vad som krävs för att besegra hunger och fattigdom.

Men inte heller i våra länder är motståndet i närheten av en majoritet. Multinationella företag och WTO är populärare än globaliseringsmotståndarna - till och med i Frankrike.

Svenska Dagbladet 16 januari 2004