GlobLog - October 2009
A direct link to each entry is obtained by using the button below the entry.

14:23 - MER MOORE: 

Michael Moores nya film Capitalism - a love story är ett märkligt och rätt kul hopkok av hans populistiska anti-kapitalism, enkla missförstånd, rena påhitt och en del rätt bra saker. Om jag får tid ska jag skriva en mer detaljerad recension av den, men jag har skrivit om den i Metro och i går talade jag om den i Kulturnyheterna (se ovan) och i morse debatterade jag filmen med Helle Klein i P1-morgon.

10:07 - FREMSKRITTSPARTIET - ATT BLANDA LIBERALISM & POPULISM: 

Häromdagen deltog jag vid ett lunchseminarium med Siv Jensen, ledare för det norska Fremskrittspartiet, som ville träffa svenska journalister och debattörer på den borgerliga kanten för att korrigera bilden av partiet – det största oppositionspartiet i Norge – som någon slags syskon till Sverigedemokraterna.

Och det är de ju inte. Fremskrittspartiet är ett klassiskt protest- och missnöjesparti mot byråkrati och skatter som under resans gång också har plockat upp motståndet mot invandring och har gjort det till en paradfråga. Sverigedemokraterna härstammar tvärtom ur de nynazistiska organisationerna och för dem handlar allt alltid om kampen mot invandring och mångfald. Det är verkligen olika saker och varje försök att hävda något annat bidrar bara till att trivialisera Sverigedemokraterna.

Fremskrittspartiet bekämpar också envetet och med stor kunskap statligt förmynderi, skatter och ekonomiska regleringar, vilket inte alls liknar de folkhems- och förmynderitoner som brukar höras från högerpopulister.

Med det sagt är jag ändå förvånad och oroad över de positiva och överslätande kommentarer jag läser från några andra deltagare vid lunchen, som om partiet vore ett liberalt hopp. Det ger nästan känslan att deras motvilja mot partier som Danskt Folkeparti bara handlar om att de inte är ekonomiskt liberala.

Invandringsfrågan är inte vilken fråga som helst, som man kan kompromissa om hur som helst. Det är en central mätare på var man står i synen på öppenhet, mångfald och gränsöverskridanden. Den charmiga och retoriskt skickliga Jensen försökte under mötet få det till att hon egentligen är för fri invandring, men att det inte fungerar med dagens bidragssystem.

Sorry, men jag går inte på den. I så fall kunde ju Frp ha kombinerat en kamp för friare invandring med en annan integrations- och bidragspolitik, eller i alla fall behålla dagens system. Nu kräver de i stället att invandringen ”begrenses kraftig” enligt partiprogrammet, de vill praktiskt taget stänga Norges gränser och skicka asylsökare till läger i Afrika.

Argumenten från Fremskrittspartiets politiker och i deras material är inte alltid så välpolerade som när Jensen möter en liberal publik. Ibland kan det handla om bidragsproblem, men en annan gång är det invandrares brottslighet som nämns, en tredje gång är det problem med kulturkrockar, en fjärde gång handlar det om faran med radikal islam. I enskildheter kan beskrivningen vara riktig, men problemet blir den bild som uppstår när man lägger ihop bitarna - den av ett parti som alltid anstränger sig för att hitta och uppmärksamma problemen och nackdelarna med invandrare. Enligt mitt sätt att se det bidrar det till att förstärka motsättningar och sprida fördomar – och minska möjligheten att lösa problemen som uppstår med dagens integrationspolitik.

Hennes trovärdighet minskar också när hon inför denna publik säger sig vara för arbetskraftsinvandring, vilket var tänkt att effektivt punktera bilden av dem som främlingsfientliga - men så tittar man i partiprogrammet och ser att de där hävdar att norska jobb främst ska gå till norrmän, om det ändå finns brister ska de fyllas av européer och först därefter, men med många restriktioner får man tillfälligt ta in icke-européer.

För mig som ser öppenhet och invandring som något av det viktigaste och mest berikande som finns för ett samhälle är det omöjligt att sympatisera med ett parti som driver en sådan politik och använder sådan retorik, oavsett hur liberala de är i sin kritik mot förmynderi och regleringar.

Men invandringspolitiken är inte partiets enda avvikelse från den liberala vägen. Frp är en av de sista norska anhängarna av ett förbud för äktenskap och adoption för homosexuella, och partiet kräver ständigt högre offentliga utgifter än de andra partierna, särskilt för sjukvård och äldreomsorg. Men de tänker inte betala för det, för de har en sedelpress som drivs med olja.

P J Anders Linder har beskrivit Fremskrittspartiet som ”till dels liberalt, till dels populistiskt”. Det är en bra beskrivning, men känns det inte lite som att blanda gift och mat? I en sådan kompromiss är jag rädd att det är liberalismen som förlorar.

Läs också Jacob Lundberg.

(Förresten Johnny, Financial Times har inte beskrivit Siv Jensen som Nordens Thatcher - vad FT har skrivit är att hon själv gärna vill bli betraktad som Nordens Thatcher.)

Uppdatering 16.50: Fredrik Segerfeldt och Johnny Munkhammar har svarat på denna bloggpost.

13:55 - DAGENS METRO: 

Jag går på bio och ser Michael Moores nya:

"Den är skickligt gjord och drar ned många skratt. Men om du tror att du ska få lära dig något om ekonomin och finanskrisen kan du lika gärna läsa Lilla Fridolf."

13:30 - URSÄKT TILL ATTAC SVERIGE: 

I min Dagens Industri-artikel skrev jag:

"Attacs revisorer har klagat över att det råder ´viss oklarhet´ om hur pengarna från Forum Syd har fördelats mellan de projekt som Attac påstår att de är till för och posten ´Egna medel´."

Det är inte korrekt.

Revisorerna har mycket riktigt klagat över att det råder "viss oklarhet" om hur posterna har födelats, men det är en rent bokföringsteknisk kritik, och revisorerna har aldrig uttryckt några misstankar om att pengar skulle ha förts över från Forum Syd-projekten till de egna medlen.

Min kritik mot att biståndsmedel finansierar organisationer som Attac och opinionsbildning i Sverige kvarstår naturligtvis på alla vis, men jag beklagar att jag spred bilden att Attac dessutom blandat ihop sina penningpåsar på detta vis, och ber härmed organisationen och dess anställda om ursäkt.

18:20 - RIDDAREN AV DEN SORGLIGA SKEPNADEN: 

Förra veckan skrev jag i Dagens Industri att det är skandalöst att biståndspengar har finansierat politisk opinionsbildning i Sverige, och exemplifierade med att globaliseringskritiska Attac får 70 procent av sina inkomster ur biståndsbudgeten, trots att de bara ägnar sig åt kritik mot frihandel och marknadsekonomi och inte bedriver någon biståndsverksamhet (och jag nämner en del andra exempel, som stöden som har givits till svenska organisationer för att de ska ha råd att stödja diktaturerna på Kuba och i Nordkorea).

I Dagens Arena angrep Håkan A Bengtsson mig för att vara en Don Quijote som slåss mot väderkvarnar och bedriver en ”enögd” kritik, eftersom han antar att jag är för statliga subventioner till liberal opinionsbildning. Av det skälet är jag tydligen lika hycklande som George Bush.

I artikelns kommentarsfält svarade jag med två enkla frågor till Bengtsson.

”1) Missade du att jag i den artikel du angrep skrev "Problemet är inte åsikterna i sig ... Att ta svenskars pengar för att förklara för oss att vi har fel åsikter (och för regeringen att den bedriver fel politik) är skandalöst i sig."?

Dvs jag hade varit emot det även om det var liberal propaganda som finansierades ur biståndsbudgeten.

Och missade du att förra gången jag angrep statlig opinionsbildning var det kampanjen mot kommunism som jag kritiserade?

2) Nu när jag har påmint dig om det, ser du någon anledning att revidera ditt påstående att jag bara angriper statlig opinionsbildning som bygger på vänsteråsikter? Vilka är annars dina nya argument för din gamla tes?”

Bengtsson har nu svarat i kommentarsfältet och börjar så här:

”Johan Norberg anser att min kritik är ogrundad. Han är lika kritisk mot alla inslag av statligt stöd till opinionsbildning för det ena och andra, skriver han. Jag menar att denna beskrivning inte stämmer.”

Det är ju ett modigt sätt att framhärda eftersom jag uttryckligen förklarar att jag är emot statligt stöd till opinionsbildning oavsett ideologisk färg till och med i den artikel Bengtsson angriper och han inte kan presentera ett enda exempel på att jag skulle vara för det. Jag är emot statligt partistöd, presstöd och subventioner till opinionsbildning oavsett vem som får del av det, naturligtvis, vilket alla som vet det allra minsta om min ideologiska syn känner till.

Bengtsson bemöter inte mina motexempel, utan försvarar sitt påstående med att ge exempel på statliga subventioner som ”gynnar högern”, och menar att det är ”ingen tillfällighet” att jag inte valde dem till utgångspunkt för min krönika.

Men det är ju en helt annan sak. Exempel och illustrationer är av naturen inte uttömmande. Om jag skriver en artikel om att all industriell djurhållning måste avskaffas ger jag kanske några riktigt chockerande exempel om hur kycklingar behandlas. Att jag väljer det exempel som är mest stötande är ganska naturligt om jag vill att läsarna ska få upp ögonen för vad som pågår. Det betyder inte att jag är för en dålig behandling av kor.

Den som efter en sådan artikel svarade att ”Johan Norberg är enögd, en Don Quijote, för han är emot att kycklingar plågas, men inte kor” skulle inte göra sig ett namn som en vidare skarp analytiker.

Men mot slutet av Bengtssons svar tycks det tvärtom som att Bengtsson tycker att det ligger något i min kritik mot opinionsbildande myndigheter. Det är bara att han tycker att jag ska hålla tyst om den, därför att jag har gjort en utredning för regeringens globaliseringsråd om levnadsstandarden i världen. Eftersom rådets välvilliga syn på handel och globalisering (som delades av bl a representanterna för LO och TCO) är ”starkt ideologiserad” tycker Bengtsson kort och gott att jag hycklar.

Om regeringen hade valt att subventionera mig hade jag förstått resonemanget. Men att den inte utför alla sina utredningar själva, utan köper in denna tjänst (och därvidlag för övrigt betalar sämre än om jag hade lagt ned samma tid för en privat arbetsgivare, så det rör sig inte heller om någon dold subvention) är något annat.

Principiellt sett är det som skillnaden mellan att regeringen betalar ut mjölksubventioner och att den betalar mjölkproducenter för att de levererar mjölk till kaffet vid regeringssammanträdet. Man kan vara emot det ena utan att vara emot det andra och en mjölkproducent kan vara emot subventioner och hela jämrans regeringen, men ändå ta betalt för att leverera mjölk till den.

Men med det sagt vill jag ju helst avveckla bli av med alla opinionsbildande statliga verksamheter. Och om Håkan A Bengtsson har lust att skriva en artikel om att staten bör sluta ägna sig åt och stödja opinionsbildning i form av t ex Globaliseringsrådet, Forum för levande historia, Forum Syd, Arbetslivsinstitutet, Glesbygdsverket, reklamkampanjer för motion, pappaledighet, alkoholmonopol, höga skatter, osv, osv, så skriver jag naturligtvis gärna under den tillsammans med honom omedelbums.

(Jag misstänker att Bengtsson inte tänker göra det, och tills jag får tecken på motsatsen misstänker jag att han har gjort sig skyldig till lite klassisk projicering när han trodde att det var jag som bara var emot statlig opinionsbildning när den går till ”fel” åsikter.)

Bengtssons idé att de som har utfört uppdrag åt någon av dessa institutioner inte bör kritisera dem skulle däremot vara det bästa sättet att strypa all debatt om deras existensberättigande.

Jag har svårt att tro att han verkligen tar den idén på allvar själv om han tänker efter. Jag tror att han bara ville fäktas och så hittade väl helt enkelt inga andra väderkvarnar.

(Är det förresten någon mer som tycker att det vore intressantare om Håkan A Bengtsson hade skrivit vad han tycker om att Attac till 70 procent finansieras med biståndsmedel i stället för att hitta på en motsättning som inte finns? Apropå det här med väderkvarnar alltså.)

11:25 - OFRIVILLIGT MARTYRSKAP: 

Johan Wennström skriver återigen om både min och Marie Söderqvists lyckobok i SvD i dag, denna gång om hur illasinnat de har blivit utskåpade av kulturvärlden. Och jag håller med de av er som inte kände igen den beskrivningen. 

Med undantag för Ekis Ekmans recension i DN Kultur har jag såvitt jag sett inte fått en enda kritisk recension - de andra artiklar Wennström nämner har bara handlat om Söderqvists bok. Tvärtom har recensionerna av min bok varit mycket positiva - där den har recenserats. Problemet är snarare att mycket få kultursidor hittills har skrivit om den, så det har främst blivit artiklar på ledarsidor och nyhetsplats.

15:59 - FOLKMORDET SOM INTE FÅR NÄMNAS: 

För ett par år sedan bad Stockholm City om ursäkt för att en av dess krönikörer hade talat om folkmordet på armenierna i början av 1900-talet, vilket jag protesterade mot här. Nu har denna obehagliga ovilja att provocera med viktiga sanningar upprepats, när en tidning hindrar en krönikör för att skriva om folkmordet.

Tyvärr gäller det denna gång en tidning jag verkligen gillar och skriver i - Metro.

09:14 - DON QUIJOTE STÄLLER ETT PAR MOTFRÅGOR: 

"Likt Don Quijote slåss han ihärdigt mot väderkvarnen (staten)". Så skriver Håkan A Bengtsson om mig i Dagens Arena. Jag har svarat med två korta frågor i kommentarsfältet.

16:25 - LAS CONSECUENCIAS IMPREVISTAS DE LAS REGULACIONES: 

I write about financial regulation in four Latin American papers:

- La Nación (Costa Rica)

- Siglo XXI (Guatemala)

- ABC Color (Paraguay)

- El Deber (Bolivia)

More infomation on Facebook.

16:07 - HUR SVERIGEDEMOKRATERNA BORDE BEMÖTAS: 

I Metro skriver jag om hur fördömanden av publicering och rop på förbud spelar Sverigedemokraterna i händerna, och anger en alternativ väg:

"Vår fråga borde vara hur Jimmie Åkesson skulle reagera om han visar sig ha fel. Om det inte finns tio islamistiska terrorgrupper i Sverige, om vi inte har flest våldtäkter i Europa och om muslimska invandrare inte är anhängare av sharialagar, skulle Åkesson då med öppna armar välkomna muslimska invandrare?

Om han svarar ja är det bara att visa att han har fel i sina anklagelser. Om han svarar nej – om han ändå är emot invandringen – skulle han röja att hans argument, exempel och låtsade upprördhet bara är provisoriska fikonlöv för att dölja vad det alltid kommer tillbaka till, rasism och stängda gränser.

Latinamerikaner är inte för sharialagar, men är ju ändå inte välkomna hit enligt SD."

10:46 - SAMTIDIGT PÅ ANNAN PLATS I DN: 

"5 favoriter:

Fountainhead av Ayn Rand, världens bästa bok och underbar hjärngymnastik."

- Skådespelerskan Tuva Novotny avslöjar sin utsökta smak i DN Söndag (just den biten ej online).

09:25 - SKA ATTAC VARA EN DEL AV ENPROCENTSMÅLET?: 

I Dagens Industri i dag hyllar jag biståndsminister Gunilla Carlsson krav på att biståndsmedel ska gå till fattiga människor i fattiga länder och inte till fattiga vänstersekter i rika länder. Ett utdrag:

"Kommer ni ihåg Attac – den globaliseringskritiska vänstergruppen som skulle stoppa frihandeln och det fria kapitalet? Efter medlemsras och organisatorisk kollaps är de en skugga av sitt forna jag. Men ändå ger de ut tidningar, kampanjar i skolor och mot politiker.

Hur har de råd, frågar du? Enkelt. Du betalar.

Nästan 70 procent av Attacs inkomster kommer nämligen från Forum Syd, ett biståndsnätverk som finansieras med nästan 318 miljoner kronor från SIDA, bl a för att sprida information om utvecklingsfrågor i Sverige.

Attacs revisorer har klagat över att det råder ´viss oklarhet´ om hur pengarna från Forum Syd har fördelats mellan de projekt som Attac påstår att de är till för och posten ´Egna medel´.

När politikerna talar om ´enprocentsmålet´ för biståndet räknar de alltså in Attacs kampanjer mot privata alternativ i välfärden."

13:30 - JAG OCH MITT AVGRUNDSDJUPA FÖRAKT: 

Det är en lite märklig känsla att som gammal outsider plötsligt få presentera sina idéer i Elle och Damernas Värld och till och med hos en och annan lättklädd modell. Därför känns det skönt att man fortfarande kan provocera någon:

Kajsa Ekis Ekman recenserar Den eviga matchen om lyckan på DN Kultur tillsammans med Marie Söderqvists bok Status.

Ytligt sett är Ekis Ekman välvillig mot min bok, den är ”längre och mer genomarbetad”, ”[h]an skriver medryckande och idéhistoria är alltid intressant”. Men allt detta tjänar bara till att dölja mina verkliga, onda bevekelsegrunder: jag hyser ”förakt för alla som vill utforska själen och känslornas komplexiteter” och Ekis Ekman noterar också ”det avgrundsdjupa föraktet för svaghet” som jag och Söderqvist tydligen känner eftersom vi säger att de flesta människor har förmågan att förändra sitt liv.

Mellan raderna är det alltså mest FÖRAKT min bok om lycka drivs av och utstrålar. Där ser man.

Det tråkigaste med Ekis Ekmans recension är emellertid inte hennes arguing-by-sloganeering. Det är det bottenlösa ointresset för vad som faktiskt står i våra böcker. Det är tydligt att Ekis Ekman har läst böckerna med rödpenna, bara för att hitta formuleringar och exempel som hon tycker är löjliga och stötande, för att sedan hänga ut dem för läsekretsen, befriade från kontext. I ivern att leta deformerade träd tappar hon blicken för skogen.

Här är ett exempel: När jag skriver att hoppet om framtiden är viktigt för människan (bl a hoppet om framtida tillväxt), belägger jag det med (1) en ögonblicksstudie av individer, (2) en studie som följer individer över flera år, (3) en historisk undersökning, (4) en jämförelse mellan länder samt (5) en studie som följer länder över flera konjunkturcykler. Dessutom lägger jag in en personlig anekdot om hur viktigt jag själv tycker att det är att se fram emot t ex en Kentkonsert (sid 143-149).

Hela detta resonemang sammanfattar Kajsa Ekis Ekman så här:

”Att vi de facto inte blir lyckligare av tillväxt kringgår han med att påstå att vi åtminstone blir lyckligare av att se fram emot tillväxt. Detta eftersom han mår bättre av att se fram emot en Kent-konsert.”

Så lyfter hon flera gånger fram de personliga anekdtoerna som om de var argument och inte illustration, och då framstår det ju som lite ladi-da, och inte så vetenskapligt och belagt att man behöver bemöta det, utan det räcker med att hänga ut det till allmän beskådan.

Ekis Ekman hade kunnat skriva något intressant t ex om att min och Marie Söderqvists böcker nästan är motsatser trots att vi båda tillhör ”högern”. I Söderqvists värld får man lycka genom att jämföra sig med andra och vara som de tycker att man bör vara. I min värld får man lycka när man slutar jämföra sig och hittar sin egen, inre måttstock för vad som är gott och givande. Men jag tror inte att Ekis Ekman har läst böckerna på ett sådant plan att hon uppfattar denna fundamentala skillnad.

En recensent med någon som helst ambition hade kunnat använda detta som en ingång till att göra en intressant beskrivning av konflikten mellan liberalism och konservatism, om skillnader i människosyn, eller kanske något om hur det hon kallar högern består av både de kulturradikala och de traditionalistiska.

Sedan hade Ekis Ekman förstås kunnat håna oss och ifrågasätta vår mänsklighet ändå. Den glädjen vill jag ju inte ta ifrån någon.

10:34 - SVD IS WRONG ABOUT BED SHARING AND INFANT DEATH: 

Svenska Dagbladet and many other papers report that British scientists, led by Peter Fleming, have found that bed sharing with a baby increased the risk of sudden infant death. It is another example of how the media is trying to scare us to death. The scientists behind the study disagree completely:

"Parents who sleep with their baby in their bed are not risking a cot death unless they smoke, drink or take drugs, a leading academic said yesterday. Peter Fleming, professor of infant health and developmental physiology in Bristol, said he felt ´quite uncomfortable´ over reports of a study published this week that had misinterpreted the finding.

The study, by researchers at the Universities of Bristol and Warwick, was published online in the British Medical Journal. Some reports on the research this week took the line that bed sharing with a baby was dangerous in itself.

Fleming said that telling parents not to take their baby to bed was leading to some adults falling asleep with a child on the sofa, an act that carried a far higher risk.

´My view is, the positive message of this study is it says don´t drink or take drugs and don´t smoke, particularly breastfeeding mothers,´ he said. ´We did not find any increased risk from bed sharing. It is a very different message from the one the media picked up.´"

(Thanks Fredrik)

11:32 - FOR FIASCO FANS: 

Now there is an official fan page for my book Financial Fiasco, where my publisher and I will collect reviews, interviews and other information related the book. The old page is an unofficial one with another administrator.

11:18 - MICHAEL MOORE IN FAVOUR OF TAX CUTS: 

At last a tax cut that leftist filmmaker Michael Moore is in favour of - a tax cut for himself. As he recently put it when he demanded tax credits for movies:

“When Hollywood comes calling, do not jack up your prices, or they will not be back”

And Moore practices what he preaches. When he did his latest anti-capitalist movie, he relocated his post-production team from New York to Michigan to benefit from Michigan’s tax credit, which reduces the tax paid by movie makers by 42 percent. A race to the the bottom indeed.

(Via InsiderOnline)

15:11 - DANES AND IMMIGRATION: 

Sometimes we get the impression that Denmark has become a country of racists, so how many Danes think that immigration is nothing but negative? No more than five percent, according to an interesting CEPOS study. 32 percent think that immigration is mostly negative, 65 percent think it´s neutral or positive.

(Via Peter J Olsson)

11:17 - ÄGAR- OCH CHEFREDAKTÖRSBYTE: 

Det liberala samhällsmagasinet Neo får en ny, begåvad och spännande chefredaktör.

10:49 - VART TOG DEN LILLA LYCKAN VÄGEN?: 

I Kulturradions K1 i dag, "Se glaset som halvfullt", 14.03 i P1, intervjuas jag om lycka, entreprenörskap och (möjligen) Nick Cave.

10:12 - REGERINGENS - OCH OPPOSITIONENS - SVEK: 

Det gick åt skogen i går - igen. Jag är inte förvånad. De borgerliga har redan visat att de tycker att FRA-lagen är viktigare än att rädda deras liberala profilers heder och fånga ungdomsväljarna. Som HAX skriver:

"Jag undrar just hur kul det kommer att vara att vara moderat, folkpartistisk, centerpartistisk eller kristdemokratisk kandidat i riksdagsvalet 2010. Fattar de inte att varenda torgmöte, varenda skolpresentation och varenda debatt kommer att glida in på integritets- och övervakningsfrågorna?"

Och i dag är det förstås främst regeringen som förtjänar ovett. Men jag måste också säga att jag är bedrövad över hur Socialdemokraterna hanterade frågan. Ju mer de talade i debatten i går desto mer uppenbart blev det att de ville att FRA-lagen skulle gå igenom nu, så att de slipper ta ansvar för att själva driva igenom den efter valet. Deras främsta klagomål rörde beslutsprocessen, inte innehållet - utom då att de vill att ännu fler myndigheter ska få beställa avlyssnat material från FRA. Även om vänsterpartisterna var tydligare i debatten finns samma glidning hos dem.

De enda som tydligt tog ställning mot idén om statlig elektronisk massavlyssning var miljöpartisterna. All heder åt dem. Trist bara att en röst på dem är en röst på Sahlin och Ohly. Som Anna Petersson och Mikael Nilsson nyligen skrev i Aftonbladet:

"[I] sin gemensamma motion om att riva upp lagen svajar nu oppositionen betänkligt på målet. Man pratar där i stället om vikten av signalspaning i kabel, och att fler myndigheter borde få tillgång till den. Sahlin har gjort klart vad som gäller. Socialdemokraterna tänker koppla in kablarna så fort de fått utreda frågan. Och Miljöpartiet är uppenbarligen inte berett att offra platsen i en rödgrön regering för att stå upp mot mass­avlyssningen, utan gömmer sig under tystnad bakom Social­demokraternas tomma löften."

Risken är alltså att vi får en något expanderad FRA-avlyssning om oppositionen vinner - trots miljöpartister i regeringen. Det är verkligen groteskt och det var inte vidare kul att se miljöpartistiska ledamöter slingra sig i går med tal om att det är en kompromiss och såna blir ju inte alltid bra. Kan de inte åtminstone vänta med att svika våra orealistiska förhoppningar till efter valet?

Om det finns något båda blocken är eniga om är det att de ska göra allt för att ge Piratpartiet en plats i riksdagen efter nästa val.

14:47 - INNAN KABLARNA KOPPLAS IN: 

Jo förresten, något litet hade jag att tillägga. Medan debatten pågår i plenisalen skriver jag om den nya FRA-lagen i Metro:

"Regeringen säger nu att FRA bara efter tillstånd från en domstol får tillgång till relevanta ´signalbärare´ och att risken för massavlyssning av e-post och telefonsamtal är borta.

Men namnet ´domstol´ har bara klistrats på en person som är direkt underställd regeringen. Och den minsta signalbäraren motsvarar nästan en miljon hushålls bredbandsuppkoppling. FRA jagar inte med pincett, utan med trål."

(Snart är det för sent, men ett litet tag till kan vi drömma om detta.)

16:11 - TILLBAKA TILL FRA-MTIDEN: 

Inför morgondagens FRA-omröstning i riksdagen har jag inget att tillägga, utan tänkte bara upprepa mig - från Sergels Torg-manifestationen 16 september 2008.

14:17 - HEDENGRENS PÅ ONSDAG: 

Det är rätt mycket föreläsningar just nu. Höjdpunkten förra veckan var nog debatten med Göran Persson. "Köp skog" var hans investeringsråd, för den som undrar. Nu far jag till Bryssel för att debattera finanskris och EU-kommissionens regleringsförslag.

På onsdag är jag tillbaka och föreläser om min bok om lycka på bokhandeln Hedengrens i Stockholm, kl 19.00. Fritt inträde och alla är välkomna.

Hedengrens är för övrigt min favoritbokhandel i Stockholm, och naturligtvis är jag med i Facebookgruppen Vi som stödköper på Hedengrens:

"Vi köper våra böcker i Stockholms enda riktiga bokhandel. Om vi vill köpa lavendelpåsar, doftljus och rosa små ljusbollar går vi inte till bokhandeln. Av samma skäl går vi inte till doftljusbutiker för att köpa litteratur. Vi vill köpa böcker på platser där boken får stå i främsta rummet, där personalen vet vad de talar om och där alla böcker inte måste platsa på Topp 20-listan."

10:18 - LÖRDAGSTIPS: 

Fint väder för att demonstrera mot den nygamla FRA-lagen i Stockholm, Göteborg och Malmö i dag. I Stockholm är det på Medborgarplatsen 11.45-12.45.

20:34 - MATCHEN OM LYCKAN GÅR VIDARE: 

I kväll var det då dags att vara med i Skavlan i SVT och pratar om lycka och min bok Den eviga matchen om lyckan.

För dem som hittar till den här bloggen av det skälet kan jag meddela att mer information finns på bokens Facebooksida och boken går att beställa från Bokus och Adlibris.

Skavlan ville förstås att jag skulle dra mitt numera beryktade "man behöver 50 000 extra i månaden för att komma över ett krossat förhållande". Jo, det är inte utan att jag känner mig lite som the I didn´t do it guy.

För dem som bara känner till min bok genom detta överexponerade glimten i ögat-exempel vill jag gärna påpeka följande:

- Det upptar 513 tecken i en bok om 287 000 tecken - det formligen flyger förbi. I övrigt handlar boken om hur vår idé om lycka har vuxit fram historiskt och vad forskningen i dag säger om vad som ger oss välbefinnande.

- Räkneexemplet är alltså inte ett argument för att man ska strunta i sina relationer och sikta på att tjäna 50 000 mer än i dag, vilket vissa tror. Det är naturligtvis ett argument för motsatsen.

- Det är framräknat genom att helt enkelt jämföra dem som tycker sig ha en god parrelation och de som inte anser sig ha det. De i den senare gruppen är betydligt mindre lyckliga än snittet i den första - utom den lilla grupp som har fantasilöner som är 50 000 kronor högre i månaden. Ja, jag sade ju att det var framräknat med glimten i ögat och inte är en förutsägelse om vad den enskilda behöver i en sådan situation.

På Bambuser finns ett av mina föredrag om lycka inspelat, för den som vill höra detta exempel i dess rätta sammanhang.

För den som vill höra mig tala om boken finns en chans på Hedengrens på Stureplan i Stockholm, kl 19.00 nu på onsdag, den 14:e oktober.

14:06 - I SKAVLAN 21.00: 

I kväll, kl 21.00 i TV1 pratar jag om lycka i Skavlan. Bland de andra gästerna märks Anders Borg och Peter Englund.

Här finns en videoupptagning av morgonens lyckodebatt på Timbro.

12:26 - MEN NU HANN JAG MED EN KOPP TE: 

Ibland får jag frågan hur en vanlig dag i en frilansares liv ter sig och svaret är att det inte finns några normala dagar. Det svänger rätt rejält, och så här råkar dagen i dag se ut:

14.10: Föreläsning om finanskrisen på HQ-dagen.

16.30: Debatt om konjunktur och politik med Sven Hagströmer och Göran Persson.

18.00: Inspelning av Skavlan, SVT.

19.00: Diskussion om lycka på S:t Katharinastiftelsen.

Och sen börjar morgondagen 8.15 med frukostdebatt om lycka med Marie Söderqvist Tralau på Timbro.

Så förstår ni om jag inte är så duktig på att svara på mail och i telefon just nu.

10:06 - A MYSTERY IN WHICH EVERYONE IS GUILTY: 

In a Reason TV interview with Michael C Moynihan, I talk about my book Financial Fiasco, the crisis of capitalism and why things might get worse.

20:34 - LYCKAN PÅ FACEBOOK: 

Nu har Den eviga matchen om lyckan fått en Facebooksida, där information om recensioner, evenemang och andra nyheter kommer att samlas.

15:48 - APROPÅ LISSABON: 

I veckans Metrokolumn skriver jag om hur EU:s ledarskap skadar den demokratiska idé EU bygger på genom att ständigt ignorera hur folket röstar. Så jag avslutar med ett EU-anpassat förslag:

"Tänk om de rödgröna vinner valet nästa år men regeringen vägrar avgå. Då kan de säga att de ska ´lyssna´ och ´förstå´ och att väljarna egentligen inte röstade emot dem, utan bara var missnöjda med ekonomin och så utlyser de nyval när konjunkturen har vänt och arbetslösheten har minskat."

16:15 - A LIE BY ANY OTHER NAME: 

I think we need a new word. It used to be called a "lie" when someone was consciously saying things he knew not to be true. If we aren´t prepared to call it that we are just afraid of the word and need another one to be able to communicate.

Here is a nice example: Troubled Asset Relief Program Inspector General Neil Barofsky was on CNN´s The Situation Room yesterday. He was asked about whether Bush administration officials lied when they promised that they only injected capital in healthy banks. This is what he said:

"I wouldn´t go so far as to say lying, but what they did say, when they said the first nine banks were healthy and that this infusion of capital was going to help them lend, they didn´t necessarily think that they were in fact healthy."

09:12 - OM ARBETSLÖSHETENS PSYKOLOGISKA KONSEKVENSER: 

I Dagens Industri (endast prenumeranter) skriver jag i dag om den förfärande upptäckt som sociologer gjorde i österrikiska Marienthal efter att den stora textilfabriken lade ned 1929:

"Föreningarna fick färre medlemmar, biblioteken lånade ut färre böcker och dansbanorna fick färre besökare. Den gemenskapskänsla som behövs mest i tider av motgång började upplösas.

Forskarna såg att arbetarna tog längre tid på sig att göra sina ärenden, promenerade långsammare och sov mer. Kvinnor klagade över att deras män började komma hem sent till middagen, trots att männen inte hade något jobb att vara sena från. När de tillfrågades om vad de gjort under dagen blev svaret allt oftare ´ingenting´.

Det var inte förlusten av en inkomst som slog så hårt mot arbetarna. Österrike var en för tiden generös välfärdsstat som ersatte huvuddelen av lönen. Det ödesdigra var förlusten av arbetet i sig och det slag mot självkänslan som det innebar. Det underminerade energin, viljan och intresset att göra allt det som de nu hade tid med.

När de arbetslösa inte kände att de kunde påverka sina egna liv började de lockas av starka ledare som utlovade verklig förändring."

12:30 - OM KRISEN I RADIO: 

I går var jag med i P3 Dokumentärs tvåtimmarsspecial "Ett år med finanskrisen", som man kan lyssna till eller ladda ned här.

14.02 i dag är jag med i något lättsammare Brunchrapporten i P3 och talar om finanskrisens följder med Gustav Fridolin.

12:16 - DEN ENDA VÄGEN: 

Födelsedagsbarnet Mattias Svensson ger oss en klok Expressenartikel i present, där han förklarar varför Vaclav Klaus är den europeiska demokratins hopp, nu när Irland återigen har fått rösta om tills de röstade rätt:

"I en famös intervju i BBC Newsnight kunde EU:s kommissionär Margot Wallström inte svara på frågan vad folket skulle kunna göra för att stoppa Lissabonfördraget. Det räcker uppenbarligen inte att rösta nej.

I EU-frågor förväntas folket ge sitt översvallande bifall. Där detta inte förväntas undviker nationella regeringar helt enkelt den folkliga prövningen."

10:59 - WE´RE GETTING OLDER AND HEALTHIER EVERY DAY: 

I was too quick in writing my last post, as Marcus points out. The study did not say anything about the average, but about the median - it said that half of all children born today will live to be more than 100 years, it did not say anything about the other half.

And here is Professor Kaare Christensen, who led the study, contradicting the Ekot message about worse health even more in a BBC interview:

"Present evidence, however, suggests that people are not only living longer than they did previously, but also they are living longer, with less disability and fewer functional limitations."

The researchers´ conclusion is that man can now be regarded as having four stages of life - child, adult, young old age and old old age. And no evidence show that the old old are unhealthier than the young old. Partly because the frailest die first, but also because we now see a postponement of disabilities caused by ill-health.

Incredibly, a US study of "super-centenarians" - those aged 110 to 119 - showed that 40% are fairly healthy and needs little assistance.

(Via Alltid varför)

15:54 - HOW TO PRESENT THE BEST NEWS EVER: 

I just listened to the radio news, Ekot. They just reported that babies born in rich countries today will live to be 100 years on average. Ekot had two things to say about this milestone in humanity´s history: More people will develop dementia and it will burden our pension systems.

We just didn´t have problems like that in the Dark Ages.

10:31 - A SIMULATED RECOVERY - NOT A STIMULATED ONE: 

Here economists Robert Barro and Charles Redlick summarise their new research into stimulus spending:

"The bottom line is this: The available empirical evidence does not support the idea that spending multipliers typically exceed one, and thus spending stimulus programs will likely raise GDP by less than the increase in government spending. Defense-spending multipliers exceeding one likely apply only at very high unemployment rates, and nondefense multipliers are probably smaller."

In other words, billions and billions in stimulus just give a temporary boost to some industries at the expense of others. Once the money runs out the same problems are back and we have merely postponed the restructuring of companies with overproduction. For an example, just look at this Washington Post story about the car industry:

"The government´s wildly popular ´Cash for Clunkers´ program drove consumer spending to its highest level in eight years in August. But after it ended, so did the growth in auto sales.

General Motors´ sales plunged 36 percent in September compared with August. Ford plummeted 37 percent. Chrysler dove 33 percent."

10:25 - P3 DOKUMENTÄR OM KRISEN: 

På söndag 18.03 sänder P3 Dokumentär ett specialprogram om finanskrisen, som bl a bygger på en lång intervju med mig.

15:44 - FÖR EN GÅNGS SKULL SKA JAG INTE VISKA PÅ HEDENGRENS: 

Timbrofrukosten om lycka är nu fullsatt, men för den som vill höra mig tala om min nya lyckobok i Stockholm finns en ny chans - i min favoritbutik:

Johan Norberg om den eviga matchen om lyckan

Onsdag 14 oktober, kl 19.00

Hedengrens, Stureplan