Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
Om du går i funderingar på att läsa min nya bok Eurokrasch inom den närmaste tiden så råder jag dit att köpa den nu. Det har bara gått tre dagar sedan den officiellt lanserades, och redan är en tredjedel av upplagan slut. VI kommer troligen inte att hinna få en ny upplaga innan den gamla är slut. Så skynda att fynda, t ex hos Bokus eller Adlibris.
I Metro skrev jag denna vecka en artikel om hur Europas väldiga svårighet med att få fram nya investeringar och jobb kan illustreras av en tefabrik i Marseille.
13.30: Diskuterar eurokris med Johan Ehrenberg, ETC, B05:62
15.45: Intervju om hjärnrevolutionen, Axess TV, C04:41
17:00: Sagostund vid Hydras montermingel, B07:57
Lördag 29 september
11.00: Samtal och signering, Hydra, B07:57
15.00: Diskuterar eurokris med Alexandra Pascalidou, Expressen, F01:39 (andra våningen)
16.30: Föreläsning om hjärnrevolutionen, Natur och Kultur, J2 (andra våningen)
Söndag 30 september
11.00: Samtal och signering, Hydra, B07:57 (om jag inte måste åka hem tidigare)
Den som bara vill plocka upp ett exemplar av min Eurokrasch finns den hos Hydra B07:57, och Hjärnreveolutionen torde finnas hos Natur och Kultur, B04:52.
Kraschar euron? Kraschar Europa? Och finns det något vi kan göra åt det?
Nu är min nya bok på väg från tryckeriet, Eurokrasch : en tragedi i tre akter.
Tisdag 2 oktober håller Hydra förlag releasefest från 18.00 på United Spaces i Waterfront Building, Stockholm. Du är hjärtligt välkommen, men antalet platser är begränsat. Anmäl dig nu.
Nina Björk är en av landets mest vältaliga och tongivande kritiker av kapitalism och konsumtion, vilket gör att det känns angeläget att granska hennes argument. I Expressen Kultur recenserar jag hennes nya bok, Lyckliga i alla sina dagar, och förklarar varför hon ställer empiriska frågor utan empiriska svar.
I Metro skriver jag i dag om vad som händer när alliansregeringen leker riskkapitalist med våra pengar. Tänk om fler journalister kunde granska dessa 20 miljarder i stället för att bara lusläsa kvittona från deras kickoffer.
The Mont Pelerin Society is the most prestigious international classical liberal organisation. F A Hayek took the initiative in 1947 to create a network for scholars and thinkers who were concerned with the rise of collectivism, and wanted to deepen the understanding of the open society and the market economy. Among the founders were Ludwig von Mises, Milton Friedman and Karl Popper. Many of the greatest liberal thinkers of our time have led the organisation and eight MPS members have gone on to win the Nobel Prize of economics.
MPS has continued to be an important place for classical liberals to meet, learn from and inspire each other, with a global, General Meeting every two years and regional meetings annually.
I am honoured to have been elected to serve as a member of the board of the Mont Pelerin Society for the next six years.
I Expressen skriver jag om ytterligare en ödesdag för euron, och varför dessa återkommande ödesdagar tyder på att något i den grundläggande lösningen felar.
I Metro beskriver jag min egen public service-utredning, som skiljer sig en smula från den officiella.
Med anledning av det vill jag bara göra klart att jag inte har några synpunkter på AMF:s konstruktion, eller det faktum att vinsten går tillbaka till pensionsspararna - det kan mycket väl vara den bästa formen. Vad jag ogillar är att AMF rider på den vinstkritiska debatten, och bidrar till den, genom att göra reklamfilm som talar om hur bra det är att AMF "inte delar ut vinst till några aktieägare", som om det i sig var något fult. Om man följer diskussionen kring vinst är det omöjligt att inte uppfatta vad AMF:s reklammakare anspelar på.
Min enkla poäng är att ett samhälle där inga företag gjorde det skulle vara mycket fattigare, och det skulle AMF:s pensionssparare också vara. Det gläder mig att AMF av kommentarerna att döma håller med mig om det.
Det enda som är envisare än min vän Johnny Munkhammar i detta universum är tydligen cancern. Efter tre års kamp mot den avled Johnny i veckan. En av de vänligaste och mest viljestarka människor som jag någonsin träffat, som var lika duktig på att muntra upp mitt i allvaret som på att tala allvar och principer när andra pratade strunt.
I veckans Metro skriver jag om Johnny, mannen som aldrig hamnade vid det tråkiga bordet.
Stora delar av den intellektuella borgerligheten i Sverige brukade kämpa för öppnare gränser och ofta fri invandring. Så är inte längre fallet. På DN Debatt skriver Dilsa Demirbag-Sten om en utveckling som oroar oss.
På Expressen Kultur har jag en stor essä om varför min nya hemstad Malmö är som ett rorschachtest - man ser den stad man själv vill se, och alla sidor formulerar det Malmö som de redan har ett svar på. Vi har sett framtiden, och vi är ännu inte säkra på att den fungerar.
I Metro skriver jag om offren i kriget mot knarket:
I uppslagsboken ”Droger A-Ö” framgår det att cannabisbruk kan ge ett omotiverat ökat självförtroende, försämrar ”den intellektuella förmågan och uppmärksamheten” och slutligen leder till ”avtrubbning och likgiltighet”. Jag slås av att konsekvenserna av ett långvarigt försvar av svensk narkotikapolitik verkar snarlika.
I DN Debatts serie om kapitalismens kris tar jag ett steg tillbaka och frågar vad i vår moderna ekonomi som egentligen befinner sig i kris och vad som inte gör det. Min slutsats är att ett första steg mot mer långsiktiga incitament är att sluta subventionera skuldsättning, genom statsgarantier och ränteavdrag.
According to the latest World Bank statistics it seems like the global poverty rate of 2010 was half of that in 1990. If this is correct (2008-2010 is preliminary only), the UN´s Millennium Development Goal of halving the poverty rate 1990-2015has already been met - despite the financial crisis.
I Metro förklarar jag i dag varför jag hittills har fått fel i mina progrnoser om en nära förestående eurokollap, och nyligen har jag också skrivit om massvaccination och om bristande reformvilja i Grekland.
Fantastiskt. För en liten tid sedan gjorde Peter Santesson och Sanna Rayman en fin, festlig och satirisk proggparodi som drev med kampen för Slussens bevarande. I ett sådant sammanhang kan upphovsmannen till originalet förstås garva, argumentera emot eller tysta ned det. Eller så kan man som Mikael Wiehe ropa på polis.
I dag har Wiehes bolag United Stage Artists hört av sig till Santesson och Rayman och kräver att de ”omedelbart tar bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”. Dessutom har de hört av sig till bloggar som har länkat till låten och krävt att de tar bort länkarna. Observera: Inte för att få bort Wiehes låt, eller ens en cover av den, utan en parodi.
Så kanske man gör på Kuba och i andra kommunistiska diktaturer, men inte i ett demokratiskt land. Så inspirerad av Scaber Nestor och Isobel Hadley-Kamptz tänker jag nu bidra till att Wiehe får stifta bekantskap med det fria nätet och Streisandeffekten. Och jag uppmuntrar andra bloggare att göra detsamma. De fria rösterna får inte tystas av staten & kapitalet!
Och Micke - får jag kalla dig Micke? - om du vill hota mig för att få bort länken kan du väl ringa själv? Vi har en del att tala om sedan tidigare.
I romanen 1984 lät George Orwell Winston Smith försvara den objektiva verkligheten mot partiets krav på tankekontroll med konstaterandet ”Frihet är friheten att säga att två plus två blir fyra”.
Att tänka rätt är stort, men att tänka fritt kan faktiskt vara ännu större. Själv tycker jag att Orwell är än mer relevant i förordet till Djurfarmen där han slår fast att ”Om friheten betyder någonting innebär den rätten att säga till folk det de inte vill höra.”
Där försvarar han inte bara rätten att säga det rätta, utan också det som är fel. Det är en ofta försummad frihet, men helt central, inte minst i dessa dagar när många ursäktar eller vänder bort blicken när folk tystas om de råkar vara kommunister, islamister, islamofober eller främlingsfientliga.
Argumenten för friheten att säga det som är fel – till och med obehagligt – har djupa rötter i den europeiska idéhistorien. De upplysningstänkare som ifrågasatte inkvisitionen och annat religionsförtryck ifrågasatte sällan kristendomen i sig, men de menade att tron måste komma inifrån. John Milton och John Locke konstaterade att ingen kan förstå eller bli god genom att hindras från dåliga alternativ. Kunskap, insikt och tro måste bygga på egna insatser, inte på hugg och slag. Att tvingas upprepa att två plus två blir fyra gör inte att man förstår att två plus två blir fyra.
De konstaterade också, och John Stuart Mill utvecklade argumentet, att de som stod för felaktiga föreställningar faktiskt kan lära oss andra något. Undermedvetet gör vi oss skyldiga till bias i vår kunskapsinhämtning och sorterar bort det som inte passar in i vår världsbild och glömmer att granska det som gör det. Att människor med tokiga uppfattningar får tala om dem öppet kan faktiskt bidra till bredare kunskap.
Även i det extrema fall då en person inte har något att bidra med vad gäller kunskap har det ett värde att hon får tala fritt. Det gör att vi blir beredda på de stämningar som rör sig, fördjupar vår förståelse för våra uppfattningar och lär oss att bemöta dem. Många samhällen har överraskats över hur idéer de tagit för givna kastas över ända över en natt, för att det hade förvandlats till högtidliga slagord, politiskt korrekta uppfattningar som folk glömde bort varför de hade. Då krävs det inte mycket för att de ska falla. Den vaktpost som aldrig ser några hot vid horisonten slumrar på sin post, som Mill noterade.
När vi låter människor uttrycka sig fritt trots att vi inte delar deras åsikter och kanske till och med avskyr dem får vi aldrig glömma att vi inte främst gör det för deras skull. Vi gör det för vår egen skull.
------------
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten hittar du här.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Helena Sandklef som bloggar på adressen www.helenasandklef.se i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.
Here is part of a petition that is begin circulated by Swedish bloggers and social media today. I am one of the signators.
"Alaa Abd El Fattah is one of the main activists in the large and lively egyptian bloggoshere. In 2006 he was arrested, by the Mubarak regime, to set an example to other bloggers. Bloggers that critically discussed the things that happened in Egypt were regarded as a threat. Unfortunately nothing has changed and today the process of democratization is endangered by this.
About a month ago, Alaa was imprisoned again. This time it was the ruling Military Council of Egypt. His time in captivity is prolonged by two weeks at a time, which causes his familjy great concern, and especially his pregnant wife. The process against him shows that the aim is to silence an important node in the movement for democracy in Egypt, before the election. Earlier this year this movement toppled the dictator Mubarak, and it is once again taking the protests out to the streets.
Yet another civil rights activist, Maikel Nabil, has been in prison since the end of March this year, accused of distortion of the slogan ofthe Egyptian Military Council, ‘the army and the people are one hand‘, at his blog. He discussed and ciritized the development after the fall of Mubarak, under the heading ´The army and the people are never one hand´. This was interpreted by the regime as an attack on the system, and Maikel is now serving a three-year sentence for high treason."
"I Mora går en man klädd i silverdräkt för att skydda sig mot den elstrålning som han menar ger honom huvudvärk, ryggproblem och stickningar i bröstet. Nu vill Miljökontoret att mobiloperatörer och TV-operatörer riktar om sina master så att han får en strålningsfri zon.
Halva Dalarna kan bli utan TV och många skulle förlora mobiltäckningen. Miljökontoret hänvisar till försiktighetsprincipen och menar att det inte ska bli några problem. ´Vi har googlat och läst lite inlägg´, förklarar miljöinspektören den rigorösa metoden för Dagens Nyheter.
