Welcome!
I am Johan Norberg, a Swedish freelance writer and a Senior Fellow at the Cato Institute. This is my blog, where I share my latest thoughts and explain my arguments for classical liberalism, free markets and globalisation.
I dag lanserar Timbro sin nya poddradioserie Idésherpa, där olika tänkare som på något vis anknyter till den liberala idétraditionen presenteras i ett avsnitt i veckan. Kommande torsdag är jag med och talar om en filosof som inte var så liberal, men ändå var synnerligen klok - Aristoteles.
For some time I have been working on a film based on my book on the financial crisis - Overdose - the next financial crisis. Now it is completed, and soon it will be on the air - I will let you know when and where. Here is the brand new official trailer.
En förutsättning för lycka är ofta att man är utvilad och har energi. Det var väl inte riktigt fallet för min del kl 6.40 i morse när jag talade om lycka och politik med forskaren Filip Fors i SVT:s morgonsoffa. Nu kan man se hur trött jag var på SVT Play.
I Dagens Industri skrev jag i dag om alla problem i den amerikanska sjukvården som gjorde en reform nödvändig - och noterar att Obamas reform knappt löste något av dem.
Ett nytt, stiligt nummer av Neo finns hos din lokale hökare nu och där skriver jag en krönika om kritiken mot BNP-begreppet:
"Finanskrisen och klimatförändringarna har förnyat kritiken mot ett BNP-mått som ignorerar miljöförstöring och välbefinnande. Men om identifierade svagheter var tillräckligt för att byta ut något skulle varje land redan ha avskaffat demokratin och varje hustru redan lämnat sin make. Frågan är om alternativen är bättre."
Och sedan granskar jag kungen av Bhutans och president Sarkozys alternativ och visar hur dessa i bästa fall blir nationalchauvinistiska statistikövningar och i värsta fall ursäkter för förtryck.
Jo, visst var det något lite väl överrumplande med Mattias Svenssons plötsliga frälsning, och något lätt okarakteristiskt med min omedelbara, ilskna brytning med honom? Och om man tycker det får man kontrollera sina premisser. Eller i alla fall det datum då vi skrev det hela.
Mattias är fortfarande ateist och jag tror faktiskt att vi fortfarande hade varit vänner även om han inte hade varit det. :-)
Vissa av oss har redan märkt det senaste årets glidning, men först nu skriver Mattias Svensson öppet om att han har blivit frälst, och förklarar bland annat:
"Lite rädd är jag däremot för hur alla mina vänner ska reagera. Hittills har jag knappt vågat berätta för någon, tänkte att det är lika bra att berätta för alla på en gång. Vi svenskar är ju milt uttryckt inte så vana att diskutera den här typen av djupa frågor. Och jag hoppas att mina liberala vänner är så liberala som de säger sig vara och därför tolererar att umgås med en troende..."
Jag är ledsen, Mattias, men så enkelt är det inte. I liberalismen är tolerans ett politiskt begrepp och innebär i detta sammanhang blott att staten inte ska lägga sig i din tro, men det betyder inte att jag privat har en skyldighet att upprätthålla vänskapliga kontakter med alla möjliga, oberoende av deras personlighet, tro och värderingar.
Jag har många troende vänner och jag kan acceptera deras tro då den oftast kommer i formen av en nedärvd tro, mer tradition än mission, ett slags existentiellt ramverk. Jag ser det mer som ett olycksöde att ha förståelse inför än som något illasinnat. Men det är något helt annat när en person som mycket väl vet hur det ligger till och kommer från en rationell och ateistisk tankesfär medvetet väljer att fördunkla sitt omdöme och förkasta vetenskapen. En intelligent person beslutar sig plötsligt för att mitt i livet kringgå allt som sinnenas vittensbörd, logikens regler och tankens kraft visar, för att han vill ha en högre kraft som ska ge honom någon slags gemenskap och guida hans bandybollar rätt.
Det är obegripligt och jag kan inte se hur en sådan medveten flykt från förnuftet kan undvika att sprida sig till alla andra tankeområden. Hela Mattias tankevärld är besmittad och allt som ännu är friskt står nu under angrepp. ”Den minsta initiala avvikelsen från sanningen multipliceras sedan tusenfalt", som Aristoteles uttryckte det, historiens visaste tänkare som Mattias nu förmodligen ser som en simel hedning.
Så jo, Mattias, jag hade gärna fortsatt att vara din vän, men jag ser inte hur vi ska kunna ha något som helst intellektuellt utbyte av varandra när du ger upp intellektet och jag förstår inte hur vi ska kunna ha någon själarnas gemenskap, när du hävdar att denna själ är syndig.
Nu har Mattias givit mig en skriftlig framställning som är så irrationell och så stötande för mig att jag måste bryta min personliga vänskap med honom. Tyvärr, Mattias. Jag önskar dig lycka till på dina märkliga vandringar, men jag kan inte gå med dig. Du får ta din nya allsmäktiga låtsaskompis med dig i stället.
(Du kan behålla strumporna.)
UPPDATERING: Jodå, detta var alltså ett aprilskämt både från Mattias och min sida.
Nu är jag inte hemma i morgon på Earth Hour (jag semestrar en vecka och är svår att nå), så jag kan tyvärr inte göra som jag skriver i inledningen i Metro, men mitt budskap är ändå angeläget:
"Om jag är hemma på lördag ska jag tända i lägenheten så att den lyser som en julgran. Till skillnad från kungen, regeringskansliet och 189 kommuner vägrar jag nämligen följa Världsnaturfondens (WWF) uppmaning att släcka lamporna i en timme.
I sak betyder WWF:s aktion ingenting. Även om hela världens befolkning skulle släcka ljuset motsvarar energibesparingen inte ens Kinas utsläpp av växthusgaser under en minut.
Men det är förstås inte saken det gäller, utan symboliken. Och det går inte att hitta en mer idiotisk symbol än att släcka ljus."
I Dagens Industri kritiserar jag Alan Greenspans (pdf) senaste försök att skylla finanskrisen på andra.
"Där hävdar han att bostadsbubblan berodde på att sparandet i tillväxtekonomierna drev ned de långa räntorna. De korta räntor som han styrde över hade ingen effekt, för bostäder är långsiktiga investeringar som görs till fasta, långa räntor.
Den undanflykten är faktiskt sämre än hans penningpolitik. Mellan 2001 och 2003 sänkte Greenspan räntan från 6,5 till en enda procent. På grund av det ökade andelen av de amerikanska bostadslånen som togs till rörlig ränta från en tiondel till en tredjedel. Greenspan har förträngt det, men på den tiden uppmanade han hushållen att ta rörliga lån eftersom de kunde tjäna stora pengar på den låga räntan. Det var då bostadspriserna började trotsa tyngdlagen.
Greenspan försvarar sig med att priserna fortsatte att öka två år efter att andelen rörliga lån slutat öka. Men att bollen rullar ett tag efter att man slängt iväg den betyder inte att man aldrig slängde iväg den. I bubblornas natur ligger att prisstegringar skapar förväntan om mer, vilket lockar in fler spekulanter som driver upp priserna ytterligare."
Nu är den klar, min och Devell/Borgs nya film Överdos: En film om nästa finanskris, och om jag får säga det själv har den blivit riktigt bra, angelägen och snygg. I helgen visade vi ett utdrag vid Tillväxtdagarna i Åre, där den väckte ett stort gensvar. Så olika kommentatorer som Pär Nuder, Bo Lundgren och Swedbanks Michael Wolf menade att den innehåller viktiga varningar för framtiden.
Filmen har nu en Facebooksida, där information om galapremiären, TV-visningar och annat kommer att publiceras, men som det ser ut nu är det slutet av april och början av maj som gäller.
I Metro skrev jag att det var fel av riksdagen att deklarera att massakrerna i det Ottomanska riket 1915 var folkmord. Det beror på att jag anser att det är historiker och inte politiker som ska skriva historia (och därför har jag tidigare kritiserat bl a Forum för levande historias kampanj mot kommunismens brott).
Men då det var möjligt att missa det vid en hastig genomläsning av min kolumn vill jag gärna inskärpa att jag också skrev: "det är svårt att hitta ett annat begrepp än folkmord för det systematiska dödandet av människor bara för att de tillhör en viss folkgrupp".
För mig (och som jag förstår det även de flesta historiker) råder det inget tvivel om att de organiserade morden på mer än en miljon armenier på en mycket kort tid var ett folkmord. Att den turkiska regeringen fortfarande förnekar detta och förbjuder sina medborgare att berätta sanningen är fullkomligt skandalöst och premiärminister Erdogans absurda uttalanden om att utvisa armenier tyder på ett oroväckande sätt på att den som inte erkänner sin historia kan upprepa dess misstag.
Det är just typiskt. När man äntligen får sig en låt tillägnad är det inte direkt en kärleksvisa. Inte går den att dansa till heller.
På sin nya skiva har Mikael Wiehe ett spår "Till Johan Norberg" som heter "Nyliberal". Så här börjar den:
"Det där att va nyliberal
att ha girighet som ideal
att ta kål på varann
för att få tjäna en slant
blir det inte ensamt ibland
Och att se sej som
marknadsaktör
som gör som aktörerna gör
och sen bli slagen till slant
av nån sorts osynlig hand
blir det inte ensamt ibland
Och att se på sitt liv som en
kamp och en strid
där man sparkar och klöser
sej fram
där man aldrig går trygg
för en kniv i sin rygg
kan det inte göra en aningen
brydd
Och att se kärleken som
transaktion
där man köper och säljer
Passion
eller att se sina barn som nån
sorts sparkapital
kan det inte verka en smula
brutalt"
Som parodi över vissa socialisters och konservativas bild av hur liberaler är och tänker skulle det vara rätt slagkraftigt. Men Wiehe menar förstås allvar. Och jag tror att vi här har en delförklaring till varför radikala socialister så ofta får stryk i debatter mot liberaler ansikte mot ansikte. I stället för att lyssna, läsa och sätta sig in i vad vi tycker och argumentera emot är det vanligt att de vältrar sig i sina värsta fördomar och baserar hela sitt avståndstagande på fria fantasier om onda intentioner. För vår del räcker det då att visa att vi är rätt hyvens, inte äter barn och vill ha ett gott samhälle för att publiken ska bli alldeles positivt överraskad.
Så här har en liberal besvarat sådana karikatyrer som Wiehe målar upp:
"Det innebär också att den franske socialistiske premiärministern Lionel Jospins uppfattning att vi ska ha en ´marknadsekonomi, inte ett marknadssamhälle´ är något som jag själv, och förmodligen de flesta andra liberaler, skriver under på. Mitt mål är inte att ekonomiska transaktioner ska tränga ut alla andra mänskliga relationer. Mitt mål är frihet och frivilliga relationer på alla olika områden. Marknadsekonomi är resultatet av detta på det ekonomiska området, på det kulturella området innebär det yttrande- och tryckfrihet, i politiken innebär det demokrati och rättssäkerhet, i det sociala livet innebär det rätten att leva efter sina egna värderingar och umgås med dem man vill.
Meningen är inte att vi ska sätta prislappar på allting. Det viktiga i livet kan inte räknas i pengar: kärlek, familj, vänskap, det egna sättet att leva. Har vi frihet så har vi rätten att prioritera det vi själva tycker är viktigt. De som tror att liberaler anser att alla gör allting för att maximera sina inkomster vet inget om liberaler, och om någon liberal tror detta vet hon ingenting om människor."
Jag kan tonsätta den om Wiehe tar till sig den bättre då.
(Mikael - om du vågar riskera att få dina fördomar utmanade bjuder jag gärna på en kaffe en dag. Jag kan ta med barnen också, så får du se att det bästa sparkapitalet är massor av kärlek. Obs! Ej ironi, jag menar allvar.)
Förresten, för den som missade det så var en liten poäng med min Metroartikel om hemskolning att Roland Poirier Martinsson och jag för en gångs skull stod på samma sida. Mårten Schultz skrev för övrigt mycket vettigt om detta på Newsmill. Rekommenderas!
I Newsmills debatt om statsstöd till näringslivet presenterar jag mina tumregler:
"Varje gång någon börjar tala om ´rättvis konkurrens´ ska du hålla koll på din plånbok, för den är på väg att länsas.
Det rådet från en amerikansk ekonom tycker jag är tillämpligt på diskussionen om statsstöd till industrin. Ett minimikrav på de politiker som säger att de vet säkert vilka företag som har potential är att de först satsar sina egna besparingar i projektet. Om de påstår att skattebetalarnas garantier inte är förenade med några risker är det väl rimligt att de visar att de tror på det genom sina handlingar?"
I Metro skriver jag om hur mina förutfattade meningar om hemskolning ställdes på ända, medan den borgerliga regeringen har behållit sina fördomar och nu tänker krossa denna undervisningsform.
Mattias Svensson skriver om DN-kolumnisten som tror att det är omöjligt att vetenskapligt bedöma mediciners hälsoeffekt, men gärna skriver ut hälsorecept för hela samhällskroppen.
I Dagens Industri skriver jag om nedläggningen ingen bryr sig om:
"Om du var utomlands i onsdags kan du mycket väl ha missat att Astra Zeneca lägger ned i Lund och 900 jobb försvinner. För medan SAAB Automobile var förstanyhet under ett års tid var Astra Zeneca förstanyhet en enda dag. Att döma av mediebevakningen var det som om bolaget slukades av ett svart hål med en dragningskraft varken ljus eller ljud kunde undfly.
Ett gammalt förlustbringande bilföretag skapar medial hysteri, åtgärder krävs och skattebetalarna tvingas ställa upp med mångmiljardgarantier. Men när disputerade forskare får gå från det läkemedelsföretag som står för en femtedel av näringslivets forskning och utveckling lyfts inga ögonbryn. Ansvariga politiker ställs inte till svars, uppsagda intervjuas inte om sin oro och frågorna om vad det betyder för vår framtid som exportnation uteblir.
Det säger allt man behöver veta om systemfelen i vår politiska och mediala debatt."
I dag skriver jag ett inlägg i Svenska Dagbladets debatt om den intellektuella högern:
"Det är lätt att skåpa ut det som händer här hemma genom att hänvisa till att utlandet är så mycket livligare och smartare. Därför är det inte överraskande att Erik Wallrup försöker visa på den svenska intellektuella högerns frånvaro genom att jämföra med den föregivet tänkande högern i Italien, Frankrike och England.
Intressant nog fungerar tricket i båda riktningar. I England skrev tidskriften The Spectators chefredaktör Fraser Nelson nyligen avundsamt att ´Stockholm har en vibrerade intellektuell scen där liberala idéer blomstrar´...
När Erik Wallrup efterfrågar en höger i debatten om nationalstaten, biotekniken och miljön kan han inte vara omedveten om att den redan finns. Det är bara det att den inte står på Wallrups sida."
Nä, det finns inget hyckleri med att S-toppar utnyttjar RUT-avdraget. Det är som att påstå att jag hycklar när jag köper Svenska Dagladet och därmed drar nytta av ett presstöd som jag ogillar. Problemet är inte att de utnyttjar det, utan att de vill avskaffa det. Som jag skriver i Metro är det nämligen så här annars:
"Eftersom vi har så höga skatter i Sverige har vi gjort oss orimligt dyra för varandra.
Om du är en normalinkomsttagare som vill ge en person 300 kronor i handen för att han ska städa eller måla om måste du betala honom 724 kronor före inkomstskatt, arbetsgivaravgift och moms. För att du i sin tur ska tjäna ihop de 724 kronorna måste din arbetsgivare betala dig 1 352 kronor före skatt.
Du måste alltså arbeta fyra och en halv timme för att anlita en person en enda timme."
