I uppslagsboken ”Droger A-Ö” framgår det att cannabisbruk kan ge ett omotiverat ökat självförtroende, försämrar ”den intellektuella förmågan och uppmärksamheten” och slutligen leder till ”avtrubbning och likgiltighet”. Jag slås av att konsekvenserna av ett långvarigt försvar av svensk narkotikapolitik verkar snarlika.

- Fattigdomen är mindre utbredd än någonsin

- Vi är fredligare än någonsin

According to the latest World Bank statistics it seems like the global poverty rate of 2010 was half of that in 1990. If this is correct (2008-2010 is preliminary only), the UN´s Millennium Development Goal of halving the poverty rate 1990-2015 has already been met - despite the financial crisis.

This is the story of the decade.

Highlights from the report (pdf):

-The proportion in extreme poverty ($1.25 a day) has been reduced from 52% in 1981 to 22% today.

- It´s not just China. The proportion excluding China declined from 41% to 25%.

- World population increased by more than 2 billion 1981-2008, but the number of poor was reduced by 650 million people.

- For the first time, data indicate a decline in poverty rate and number of poor in all six regions of the developing world.

- East Asia cut the proportion in extreme poverty from 77% in 1981 to 14% in 2008.

- For the first time ever extreme poverty in Sub-Saharan Africa dipped below 50%.

- 1999-2008, 454 million people escaped extreme poverty. That is 138,200 every day, 5,758 every hour, 96 every minute around the clock.

- But at the current rate of progress there will still be around 1 billion people living below $1.25 per day in 2015.

I Expressen Kultur skriver jag om Margaret Thatcher.

På Expressen Debatt diskuterar jag hur Stefan Löfven ville rädda SAAB med dina pengar.

Måndag 20 februari: Behöver Sverige mer ekonomisk frihet?, Timbro.

Onsdag 22 februari, Skattereform för tjänstesamhället?, Almega.

Sista anmälningsdag i morgon.

I dag har Wiehes bolag United Stage Artists hört av sig till Santesson och Rayman och kräver att de ”omedelbart tar bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”. Dessutom har de hört av sig till bloggar som har länkat till låten och krävt att de tar bort länkarna. Observera: Inte för att få bort Wiehes låt, eller ens en cover av den, utan en parodi.

Så kanske man gör på Kuba och i andra kommunistiska diktaturer, men inte i ett demokratiskt land. Så inspirerad av Scaber Nestor och Isobel Hadley-Kamptz tänker jag nu bidra till att Wiehe får stifta bekantskap med det fria nätet och Streisandeffekten. Och jag uppmuntrar andra bloggare att göra detsamma. De fria rösterna får inte tystas av staten & kapitalet!

Och Micke - får jag kalla dig Micke? - om du vill hota mig för att få bort länken kan du väl ringa själv? Vi har en del att tala om sedan tidigare.

I Metro skriver jag om att de stora vinnarna är banker som vill göra dåliga affärer.

På Newsmill skriver jag om att Merkel och Sarkozy inte längre är nöjda med att låta euron falla. Plan B är att sänka hela EU.

Att tänka rätt är stort, men att tänka fritt kan faktiskt vara ännu större. Själv tycker jag att Orwell är än mer relevant i förordet till Djurfarmen där han slår fast att ”Om friheten betyder någonting innebär den rätten att säga till folk det de inte vill höra.”

Där försvarar han inte bara rätten att säga det rätta, utan också det som är fel. Det är en ofta försummad frihet, men helt central, inte minst i dessa dagar när många ursäktar eller vänder bort blicken när folk tystas om de råkar vara kommunister, islamister, islamofober eller främlingsfientliga.

Argumenten för friheten att säga det som är fel – till och med obehagligt – har djupa rötter i den europeiska idéhistorien. De upplysningstänkare som ifrågasatte inkvisitionen och annat religionsförtryck ifrågasatte sällan kristendomen i sig, men de menade att tron måste komma inifrån. John Milton och John Locke konstaterade att ingen kan förstå eller bli god genom att hindras från dåliga alternativ. Kunskap, insikt och tro måste bygga på egna insatser, inte på hugg och slag. Att tvingas upprepa att två plus två blir fyra gör inte att man förstår att två plus två blir fyra.

De konstaterade också, och John Stuart Mill utvecklade argumentet, att de som stod för felaktiga föreställningar faktiskt kan lära oss andra något. Undermedvetet gör vi oss skyldiga till bias i vår kunskapsinhämtning och sorterar bort det som inte passar in i vår världsbild och glömmer att granska det som gör det. Att människor med tokiga uppfattningar får tala om dem öppet kan faktiskt bidra till bredare kunskap.

Även i det extrema fall då en person inte har något att bidra med vad gäller kunskap har det ett värde att hon får tala fritt. Det gör att vi blir beredda på de stämningar som rör sig, fördjupar vår förståelse för våra uppfattningar och lär oss att bemöta dem. Många samhällen har överraskats över hur idéer de tagit för givna kastas över ända över en natt, för att det hade förvandlats till högtidliga slagord, politiskt korrekta uppfattningar som folk glömde bort varför de hade. Då krävs det inte mycket för att de ska falla. Den vaktpost som aldrig ser några hot vid horisonten slumrar på sin post, som Mill noterade.

När vi låter människor uttrycka sig fritt trots att vi inte delar deras åsikter och kanske till och med avskyr dem får vi aldrig glömma att vi inte främst gör det för deras skull. Vi gör det för vår egen skull.

------------

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten hittar du här.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Helena Sandklef som bloggar på adressen www.helenasandklef.se i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.